söndag 16 december 2018

Bokrecension; Ljuset vi inte ser

Bokrecension; Ljuset vi inte ser, Anthony Doerr, Bookmark förlag, 2016

Början av boken är fantastiskt välskriven. Magiskt bra.
I slutet blir meningarna mer staplade och avrundningen inte så fantastisk utöver vad vi vet från den faktiska verkligheten om andra världskriget och dess efterverkningar. Berättelsen kunde ha slutat tidigare. Jag behöver inte veta vad som hände huvudkaraktären ända fram till barn och barnbarn.

Innan dess är berättelsen som sagt var sagolik. Den är uppbyggd av underbart lagom korta kapitel som med sin växelverkan följer ömsom den blinda franska flickan och den föräldralösa tyska pojken.

Historien vävs samman i slutet då långt avstånd upphör och den magi som uppstod över radioetern i berättelsens början då främlingar förenades och den kraft som etsade detta in i framtiden möjliggjorde det synkroniserade mötet i berättelsens slut.

Det är en fin historia om hur alla människor är offer utan val, men där också möjligheter till att ta ställning genom mod och styrka finns. Att se ljuset i mörkret, att bestämma sig för ett moraliskt val där andra människors liv räddas sätter det egna livet på spel. Berättelsen kretsar kring temat överlevnad.

Dö i gruvan.
Dö vid fronten.
Bli misshandlad till döds.
Dö under granater.
Dö av minor.
Bli ihjälskjuten.
Svälta ihjäl.
Och så vidare ...

På en punkt är berättelsen lam, det sexuella våldet mot kvinnor. Att det skulle vara möjligt att dessa kvinnor låter övergrepp ske under tystnad och utan någon som helst konsekvens eller fundering över vad en sådan kränkning gör med individen gör att jag föreställer mig att författaren inte tagit detta på allvar att sätta sig in i innebörden av sexuellt våld. Däremot finns vackra, obehagliga beskrivningar av huvudkaraktärens reaktioner på att ha bevittnat ihjälskjutningar.

Det är en bok som varmt rekommenderas. En pärla. Vi får också följa jakten på den försvunna diamanten, vilken lockar fram girigheten hos skrupelfria individer.
















söndag 2 december 2018

Tre veckor till jul

Förra veckan hade vi bokmässa i Kungsbacka. På kulturhuset Fyren. Kungsbackas första bokmässa.
Den var välordnad så att alla utställarna, halländska författare var samlade centralt i mitten av den runda byggnaden. Ingen trängdes i ett hörnrum, osynlig så som det förekommit på tidigare bokmässor.

Scenen fungerade däremot inte enligt förväntningar. Ljudet gick inte ut i lokalen utan studsade rundgång närmast scen. Sittandes var författaren vänd mot intervjuaren, Peter Heldt från teater Halland och inte mot publiken. Det besvärade mig då jag dagligen står framför en publik som ser mig i ögonen då jag undervisar.

Publiken var ganska obefintlig. I mitt stilla sinne, i reflektionen funderade jag på var alla var som brukar vara i biblioteket. En liten flicka kom fram till mig och ville ha en bok, men hennes mamma styrde bort henne. Annars var där övervägande äldre människor. Några jag känner, men inte många. Några pojkar återkom för chokladen, Paradis.

Sålde jag något? Det säljs inte särdeles på bokmässor. Trots allt är sådana sammankomster värdefulla. Flera tog broschyren om "Lisas bok". Julen står för dörren och sedan Lisas tid har julen etsat sin nervösa oro in i mina familjeanhöriga. Då jag kunde arbeta inom sjukvården arbetade jag alltid på julafton för att undvika firandet. Det berikade mig.

Sen tog jag i rejält och hade allt man kan ha på ett julbord, tände levande ljus i kristallkronor och kandelabrar, hade en riktig brasa i en öppen spis. Mina barn var finklädda i dyra liknande klänningar och de fick paket av en tomte som kom genom trädgården in via altandörren. Deras pappa gick inte ut och köpte tidning. Han gick för att vara tomte i ett annat hus. Sen försökte vi spela spel, vara sociala, ansträngde oss. Tills det exploderade något år och det tog slut med det mesta.

Julen kan vara mysig, men jag har aldrig upplevt den så. Jag tonade ned julen rejält för vart år som gick för jag ville inte känna hets och press utan bara må bra. Minnena är ändå vackra av små barn runt en klädd gran öppnandes paket med saker som sysselsatte dem i flera dagar.

Nu har jag skrivit manuset till "Lisas bok" och hoppas bearbetningen av julen har kommit längre för oss alla inblandade. Några veckor kvar, sen är det över för i år.

Hela tiden har jag önskat att resa bort och ändå har det aldrig blivit så. Det är också märkligt. Kanske för att jag vet att det inte hjälper att resa bort. Man måste möta skräcken, rädslan, sina trauman, gå igenom dem på nytt för att få dem bearbetade, få dem att klinga av och långsamt försvinna bort. Förra året kändes det så, som om lugnet landat. Vi firade att ljuset återvände.

Jag förstår att vi behöver stearinljus och adventsstjärnor i december, men vi behöver inte prylar och en massa kött. Mina barn äter inte så mycket kött längre och de har slutat att äta sötsaker och paket gillar de heller inte. Jag ser fram emot nästa år. Det blir ett bra år!







söndag 11 november 2018

Fars dag

I hela mitt liv har en pappa varit viktig, av betydelse, av saknad, av sorg, av tårar.
När mina föräldrar bodde ihop var han kärlek och glädje.
Min mamma sa att jag skrek efter honom då han skulle till aftonskolan.
Jag ville inte skiljas från honom.
De skiljde oss åt. Släktingarna.

Jag älskade min pappa från början till slut, varje dag.
När han ringde grät jag massor efter varje samtal.
Han ringde typ en gång per år.

Jag träffade inte min pappa så mycket.
Två dagar en helg då jag var tjugo år.
1,5 h på hans dödsbädd.
Det var de gånger jag var själv med honom.
Då han kunde vara sig själv.
Glad. Lika glad som jag var.

Ödet ville ha det så.
Jag skulle inte få en chans att träffa honom.

Sorgen jag bar var massiv.
Jag grät.
Jag förstod att Lisas pappa blev mördad på 1700-talet.
Den sorgen bar jag som en avgrundstyngd inom mig.
Det gick så långt att jag tvivlade på vem som var min pappa.
Fadersjakten skrev jag en novell om.
Jag skrev många noveller om pappan, längtan, saknaden, kärleken.

Jag träffade honom och tårarna forsade.
Vid varje möte.
Han lät dem rinna tills inga tårar längre rann.

Min pappa dog för ett år sedan och jag fällde inte en tår.
Jag var läkt, helad.
Rune och jag nådde försoning, förlåtelse och närhet
innan han fick lämna ett överdjävligt liv.





















På den tiden hade jag svart hår.
Alla mina barn har fötts med svart hår.



söndag 28 oktober 2018

Nobels fredspris 2018, sexualiserat våld i konflikter

Nobels fredspris 2018 uppmärksammar sexuellt våld.

Där kvinnan trasas sönder och underlivet måste fogas samman igen, där självläkning inte är möjlig.
Detta skriver jag också om i "Lisas bok".

Jag skriver och det som händer i det yttre livet, verkligheten sker samtidigt. Jag noterar.
Det stora är stort. Det stora är inte greppbart. Ondskan har inga proportioner, liksom godheten, den gränslösa kärleken.

Jag har varit i Zaire, Kongo år 1991. Jag har varit i Bukavu. Jag har tagit mig runt i ett land där hatet lyste i blickarna och det nästan fysiskt gick att ta på det värsta som finns enligt mig, innan våldet eskalerade. Skjutningarna hördes ljudligt inne från Rwanda då vi färdades längs gränslinjen mellan Zaire, Kongo och Rwanda. Flyktströmmarna vällde in i Goma.

Det var så förvirrande och det mest krävande jag gjort att ta mig runt i det landet, en liten del av denna gigant, till fots och med obefintliga transportmedel. Och. Det var det mest vackra land jag skådat. Grönt, bördigt, kullar, berg, natur, gorillor. Rikt i all fattigdom.

Jag var lika omedveten då om vad jag skulle skriva om, vad jag skulle beskriva i en Sexualitetsprincip som den okända historiska gång världen skulle stå inför. Jag har läst reportage därifrån. Jag har läst om den kongolesiske läkaren Denis Mukwege som nu får Nobels fredspris. Ord, händelser som jag inte kan ta i min mun eller skriva här. Det mannen gör är stort, väl värt ett stort pris, ett uppmärksammande. Tystnaden som omgärdar det hela är för mig obehaglig.

När jag skrev "Lisas bok" var jag tvungen att försätta mig själv i upplevelsen och tona ut den. En sådan bok är inte möjlig att skriva på ett år. Jag behövde pausa äcklets känsla jag själv försatte mig i och tona ner, göra det sexuella våldet mindre än det egentligen är. Det vidriga är lika omfångsrikt som kärleken. Ondska och godheten är proportionslösa och det går inte att ta in så mycket i en mänsklig upplevelse. Ord till att beskriva saknas och därför blir böcker, reportage inte i närheten av verkligheten.

Detta är i kärnan av existensen, det basala, i roten, rotchakrat, sexualiteten, makten, det bästa där det sämsta tar makt och stjäl från någon möjligheter.

För mig är det viktigt att detta blir sagt och utrett. För mig betyder detta pris väldigt mycket. Upprättelse. Att mänskligheten tar tag i viktiga frågor.

Jag har lidit med dessa offer, i tystnad under år då jag känt till det. Den sociala koden är tystnad. Jag har varit lycklig att någon vill viga sitt liv till att ställa tillrätta. Jag är glad att detta uppmärksammas.

Av TT (tidningarnas telegrambyrå) i Svenska Dagbladet 5/10 - 18, viktiga ord:

"När man ser övergrepp och förstörelse och tiger om det, är det som att man är delaktig. När man inte fördömer det onda och inte säger vad man ser, för att få en förändring, är det som att man accepterar det som händer. Det räcker inte att ta hand om tiotusentals kvinnor. Vi har behandlat följderna, men det är också mycket viktigt att behandla orsaken." skriver Mukwege i ett pressmeddelande från Läkarmissionen.

JA!





foton av gamla foton: Marie Torebring

Jag hade vitt hår på den tiden ...

tisdag 9 oktober 2018

Bokrecension; "Minnet av Renate" av Peter Ahlquist

Bokrecension; "Minnet av Renate" av Peter Ahlquist, Arx förlag 2017


Det är en kort tät historia om vänskap, kärlek och kalla krigets dagar före Berlinmurens fall.

Berättelsen börjar och slutar i jagform. Slutet är gripande och textens styrka ligger där i det laddade slutet. Då flödar orden och skriver sig själva. Närvaron är total.

Jag var inte i Europa då DDR upplöstes. Jag var i Asien och likheten är slående; det är unga människor som håller i vapnen och som genomför dåraktiga order om att begränsa människors frihet och liv.

Berättelsen stannar kvar då den är autentisk. Jag föredrar berättelser som berör, som tar sig an större frågeställningar, också det som är nutidshistoria. Varje liv som varat en tid blir historia. Det är viktigt att skriva den, för historien upprepar sig.

Den ryska ubåt, U137 som gick på grund utanför Karlskrona i Gåsefjärden 1981-10-27, i militärt skyddsområde belyses ur ett helt annat perspektiv än den massmediala hets som rådde då. Synvinkeln är från öst.

Boken skrivs med ett språk som driver berättelsens rörelse framåt.

Frågan jag ställer mig då jag läser berättelsen och efter att jag lärt känna människor från många olika länder är, Vilka drivkrafter har människan? Är det status, äventyr, dämpa tristess, kärlek, närhet, glädje ...

Människor är brickor i ett större maktspel och tillåter sig att vara det.

I lycka finns sorg
I sorg finns lycka

När människans strävan är en annan än vapen, droger, sex, pengar behövs spioner då?




















Foto: Marie Torebring




tisdag 2 oktober 2018

Bokmässan Göteborg 2018, Crimetime

Jag skriver inte deckare.
Jag skriver om mord.

Under helgens bokmässa i Göteborg lyssnade jag till Inger Frimansson och Helena Kubicek Boye som samtalade om vår mörka inre. Det var intressant att lyssna till deckarförfattare och höra om deras intresse för psykologi och viljan att förstå vad det är att vara människa.

De trodde inte att människor föds onda och att ljuset alltid vinner över mörkret, att det finns motkrafter som leenden, djur och natur.

De betonade det terapeutiska värdet av att skriva sig fri från det värsta man vet. För Inger var det daggmaskar och för Helena blod. Andra hemskheter kan vara skuld, avund, hämnd. För mig har det varit ormar.

Christina Erikson och Åsa Bonelli samtalade om psykopater. De betonade att de med sitt skrivande vill upplysa, informera människor och varna för de alltför charmerande, generösa och de som vill veta mycket om dig. Spännande for det ur moderatorn och då svarade Christina, aldrig spännande, det slutar alltid med elände. Igenkänningsfaktorn var hög för mig. "Mönstret är detsamma". Ja, alltför tydligt om du tittar efter. De uttryckte sig klart, "Det är en parasiterande livsstil", "Som att plocka ur en öppen plånbok och det kan handla om sex, pengar, status, allt möjligt." Vidare nämnde de att offret har förtroende för den som den låter sig luras av. I Åsas bok får offret lägga pusslet själv, offret förstår inte.

Lars Kepler, Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril, påpekade att deras berättelser går från kaos till ordning och att storyn tillslut landar bra.


Mitt enda lilla litteraturköp bestod i en bok om adlig kärlek på 1700-talet, för att fortsätta min research kring mitt färdigskrivna manus "Lisas bok".



























foto: Marie Torebring

söndag 23 september 2018

Det enkla är det vackra

Bara ett klick iväg ... det går förstås att göra storyn mer dramatisk ... så är manuset raderat, arg text skickad, ett banklån taget, tillåten access till något av dina konton och så vidare ... Klicket är för lätt. Eftertanken går förlorad.

Sexualitetsprincipen är skriven i historisk romanform.  I historien fanns inga klick. Processerna mal långsamt och får sin fulländning gradvis i ett utdraget förlopp som sträcker sig över hela liv, flera liv, flera scener, flera böcker.

Att klicka sig till lycka i ett enda klick går inte, men varje steg för att vrida olycka tillbaka till lycka bidrar till dess fullbordan.

Klicka på beställning av varor, se vackra platser från andra sidan jorden, kommunicera med vänner, främlingar, avfärda, lägga till. Enkelt mellan ja/nej, klicka/klicka inte, likes/dislikes. Vackert? Maybe.
Byta språk är bara ett klick bort. Det enkla är det vackra. Översättningarna som följer är inte alltid begripliga och språket som är resultatet av detta klick är allt annat än vackert. Nonsenstext. Enkelt. Ytligt. Jo, ibland är det nödvändigt för att överhuvudtaget ha ett hum om texten, som när ursprungstexten är skriven på japanska.

En skönlitterär text måste bearbetas otroligt mycket och sådant tar tid och kräver koncentration och ständigt ifrågasättande. Texten blir vacker när redigeringen har fått måla om den på nytt ett flertal gånger.

Vad är vackert som är enkelt?

Att se molnformationer, att betrakta skiftningarna på ett hav, beundra solnedgång eller soluppgång. Sådana bilder verkar aldrig kunna upphöra i sociala medier och sprids från och över jordens alla hörn.

Ett leende är enkelt och visar det vackra, människans inneboende skönhet då lager av smuts, negativitet har sköljts bort.

Det friska är vackert.


Sexualitetsprincipen börjar med ett mord som förmörkar människors sinnen. Serien beskriver inte hur en polis reder ut det hela utan hur individerna själva genom att forcera lager av lidande, smärta, upprepningar når klarhet och tillfrisknande. Reflektioner i mörka tunnlar krävs för att sedan gradvis komma ut i ljuset, att se sig själv öga mot öga.

När spegelreflektionen är en selfie, du ser ditt sanna väsen, hela dig vad som gjort dig till den du är fysiskt, psykiskt, beteendemässigt avslöjas mördaren.

Sexualitetsprincipen handlar om att bli ren från smutsigt lidande, bli skinande vit, om att bli vacker.

Enkelt?
Inte alls!



























foto: Marie Torebring

https://marietorebring.se/

https://www.facebook.com/mariestext/?ref=bookmarks

https://www.instagram.com/torebring/


söndag 16 september 2018

Det är bara ett klick iväg

Det är bara ett klick iväg.

👍💗💙💚💛💜

Thumbs up, likes, gilla

True
Klick, klick
och ännu ett litet klick

Hur hamnade du på den sidan?
Hur kommer du tillbaka?
Kan du gå tillbaka?

I klickandets värld kan du klicka dig runt i timmar.
Spendera tiden.
Spendera livet.

Krasst, som jag ser det så blir jag inspirerad av all vacker konst och alla vackra foton jag ser.
Dessa kickar igång min egen skaparfantasi. Idéerna poppar. Det gäller att spara en del tid till att förverkliga några av idéerna.

Kan tiden sparas? Lev i nuet uppmaningar dyker upp titt som tätt på Instagram. En något underlig uppmaning som jag inte helt begriper. Om du koncentrerar dig, fokuserar är du alltid i nuet. Människor planerar inte sina klick. Idag får jag bara klicka tio gånger, typ. Vad är nuet? Hur många sekunder är det?

Till nästa gång kan du fantisera kring; "I det enkla bor det vackra".















foto: Marie Torebring

Fjärås bräcka. Likadan bild dök upp på Instagram så jag kunde ha besparat mig besväret med att ta mig dit och stannat hemma i soffan och bara fortsatt mitt klickande. 

Eller så kunde jag ha ansträngt mig lite mer och fotat något annat, och det gjorde jag också ...





måndag 10 september 2018

Medan du väntar


Jag har i några års tid samlat på ord och uttryck som dyker upp i min hjärna. Tänker nu introducera några av dem i bloggen. Först ut är "medan du väntar". Texten runt orden fyllde jag i då vi väntade på valutgången.

Medan du väntar springer livet iväg.
Vad fyller du din väntan med?
Är det nya önskningar eller står du still i vanmakt och undrar för att senare ställa dig frågan vart livet tog vägen?

Väntan är tålamodets konst. Är väntan innehållslös? Är livet stillastående?

Gårdagens ordspråk i min kalender löd, "Den som är rädd för förändring är också rädd för livet."

Förändring är flöde. Livet är flöde och förändring och kan översättas med evolution eller kreativitet, att skapa. I förändringen sker uppbyggande processer och nedbrytande aktivitet samtidigt. Något gammalt lämnas för att ge plats åt något nytt spännande.

Stanna upp och notera vad som flödar.
Vad har du satt igång?
Vad har du lyckats åstadkomma?
Vad har du lämnat bakom?
Vart vill du nå?

Gå dit!
Se målet!
Visualisera det! Tänk på det! Känn in det!

Då är du redan på väg dit, till ditt mål.
Låt sen tiden verka för dig.
En dag sammanstrålar allt.

Vissa mål är enkla att nå och uppfylls samma dag, andra tar flera år att nå.
Tålamod. Dela upp de stora målen till delmål så blir den långa, tunga vägen inte så svår och kämpig.

Glöm inte att skratta. Ha roligt medan du går, förflyttar dig, väntar.

Till nästa gång kan du skriva på, "Det är bara ett klick iväg".

Skicka gärna in ditt bidrag!

Ha det!! Ta det! Greppa ditt mål!! Fastna inte i drömmarna, i väntan!






















foto; Marie Torebring

Nu har jag en liten ek på gång i en planteringskorg. Tusen år ...
Björken jag planterade i en kruka växte snabbt på höjden. Ibland går det fortare än man tror.


måndag 3 september 2018

Bokrecension; "Rum för resande" av Hans Gunnarsson

Bokrecension; "Rum för resande" av Hans Gunnarsson, Månpocket 2017

Författaren är för mig okänd. Jag blir nyfiken. Hans skicklighet i att ödesmätta historien är slående. Googlar; i och med boken "Rum för resande" har han varit verksam som författare i tjugo år år 2016. Hans Gunnarsson skriver också filmmanus och har gjort manuset till Ondskan, Leva livet med flera filmer.

"Rum för resande" har ett tilltagande oroscrescendo från blad till blad med den oväntade tragiska utgången och läsaren lämnas att göra sina egna psykologiska tolkningar. Människan är komplex. Ingenting är rakt och enkelt. Inte heller en rak resa från Gävle ned till Småland och den biologiska mamman. Resan företas med tvivel, ökande olust och i den stilla förfallna idyllen tickar momentet mot sin fulländning.

Jag önskar att jag kunde skriva så. Thrillerkaraktär. Baksidestexten är för banal mot inlagans innehåll.

Sex: tonårsgraviditet, barnet bortadopteras, transsexualitet, psykotisk person är den asexuell
Kärlek: att följa den älskade till vägs ände och inte lita på sin känsla. Kärlek till barnet eller inte. Möjligheter och begränsningar.

Varje bok som är skönlitterär berör mänskliga fundament som kärlek och sex och kan sorteras in under Sexualitetsprincipen. Och ... Hur ett mord kan uppstå ...













foto: Marie Torebring

tisdag 28 augusti 2018

Den röda elefanten























foto: Marie Torebring

Jo, för att ett bidrag går till dessa underbara djur. Varför utrota dem på grund av afrodisiakum, på grund av deras ståtlighet, på grund av deras intelligens, på grund av deras styrka, deras kraft, deras lugn, deras uthållighet, deras empatiska förmåga. Elfenben. Människan är så tröttsamt onödigt begränsad i sin förmåga då hon inte känner sin kapacitet.


Röd; grunden, överlevnaden, sexualiteten

söndag 26 augusti 2018

Jag älskar

Jag älskar själar
inte kroppar
Sex är inte en objektifiering av kroppar
Sex är mellan subjekt och subjekt
själ i själ med själ tillsammans
genom hjärtat
där den allomfattande kärleken bor

Ja, för att skriva vissa texter krävs mod.
To be on duty, känner jag det som.
På 1700-talet, i "Lisas bok" var det husförhör och Guds straff och plikten att framleva sitt liv som Guds ödmjuka tjänare.
Det är en självklarhet för mig att vara tjänare i empatisk tjänst. Tyvärr är detta inte begripligt för flertalet utan strävan står till att ombesörja egots rike.

"Lisas bok" har varit krävande att skriva, men ger en befriande känsla av förmågan att ro projektet iland. Att kunna lämna något bakom sig, att få ett totalstopp är så himla skönt.

Fröet till boken såddes år 2007. Efter 70 banala sidor tog min förmåga att författa den boken en extremt lång paus. Jag hade inte den mognad och förståelse som krävdes för att nå ända fram med det jag ville förmedla. Nu har jag träffat alla karaktärer i verkligheten och det gjorde processen att måla fram storyn lättare.


Jag drömde häromnatten om en gris som var rosavit som jag låg skavfötters med. Över mitt huvud stod en vit elefant och sov för att sen förvandlas till den brunklädda mannen som jag älskade så. Hur utelämnande kan författaren vara i sina texter?

Grisen är självisk och vältrar sig. Elefanten står för kraft och energi, mild eller aggressiv. I den skönlitterära texten kan fiction måla över skavanker i drömmar och verklighet. Verkliga personer kan illustreras i uppdiktade karaktärer och personers egenskaper kan byta plats med varandra.

Texten slår tillbaka mot dess upphovsman och läsarens verklighet kan bekräftas där författaren minst anar att det kommer att ske.

Författaren måste ha orken att ta sig igenom sin egen text åtskilliga gånger. När jag skrev "Så som i himlen så på jorden" läste jag texten mellan 30 - 40 gånger. Tillslut fyller hjärnan i texten och sämre stycken blir osynliga för författaren själv. Så långt har jag inte kommit med "Lisas bok". Ännu finns möjligheten att texten kan få en annan ton, en annan rytm, en annan spänning.

Vad som är fastslaget är storyn, alla scener från början till slut. Till mina karaktärer finns en verklig förlaga uppdiktad med små fragment ur mitt liv, det som hjärnan viskat om i bilder, det som min kropp har skvallrat om.

"Lisas bok" slår an grundtonen, överlevnaden.














Målning och foto: Marie Torebring

"Guldet på andra sidan regnbågen, röd"





söndag 19 augusti 2018

Bokrecension; "Skuggor av ljus" av Åsa Persson

Ännu en bok om misshandel är nu läst. Den här gången ligger fokus på kvinnomisshandel. Det är då det sexuella kommer in. Sexualitetsprincipens serie handlar om kvinnomisshandel, om förakt och kontroll.

Åsa Perssons bok "Skuggor av ljus" utspelar sig i en miljö av poliser, en städerska, socialgrupp ... där språket kan bli grövre och enklare. Men, fenomenet går igen i alla samhällsgrupper oavsett språk och uttrycket har alltid en sexuell skevhet. Sex är den yttersta metoden för att kränka en annan människas integritet.

Två nätters läsning på målarkurs så var jag igenom den fängslande boken. Storyn är mycket trovärdig och tydliggör kontrollbehovet på ett målande sätt. Research är gjord hos polisen. För vad ligger egentligen bakom mord på 17-åriga tjejer?

Som motvikt till det destruktiva och dysfunktionella beskrivs äkta kärlek och närvaro hos huvudkaraktärer. Kontrasten tydliggör den obalanserade relationen med skärpa.

Hur kan någon ställa upp på misshandel?
Vad får någon att stanna i en sådan relation?

Också svar på dessa frågor ges.
Rädsla, förvirring, aningslöshet ...

Det krävs mod att bryta destruktivitet och det är en farlig, utsatt situation individen hamnar i.














foto; Marie Torebring

Boken är utgiven på Grim förlag år 2017.

lördag 11 augusti 2018

Bokrecension; "Pojken som kallades Det" av Dave Pelzer

Bokrecension; "Pojken som kallades Det" av Dave Pelzer, Forum 2002


Det är en omskakande berättelse som nästan är värre än värst. Ingen thriller eller deckare kommer i närheten av den rysning läsningen framkallar i mig. Tempot är drivet från början till slut och läsningen måste fortgå i ett enda svep. Det finns inget i berättelsen som får den att stanna upp, ingen händelse eller miljöbeskrivning är utdragen. Berättelsen är ett enda flödande av dårskap.

Texten är inramad runt den barnmisshandel en av bröderna (författaren) utsätts för och lämnar inga svar på detaljerade frågor hur han lyckades läka och skapa sig ett meningsfullt liv efter barndomen, vilket han trots allt lyckades med.

Vad som tydligt framgår i texten är hans strategiska tankegångar för överlevnad. Tio dagar utan mat, knivhugg i buken, gasad mot döden på toaletten. Hur han vägrade att ge upp livet och de vinster han gladdes åt gentemot förövaren, modern. Hur Hon aldrig kunde ta full makt och kontroll över honom, barnets liv.

En väldigt betydelsefull mening finns i boken. Den sträcker sig bortom den kroppsliga döden och handlar om att värna själens överlevnad, att ta kontroll över sin egen tanke. Dessvärre strök jag inte under meningen och kunde inte hitta den igen när jag letade. Det är vid den punkten segern finns att finna och där förövaren, den som vill ont, förlorar. Då syndabocken är beredd att offra allt för att rädda sig. Då kan förövaren inte längre nå denne. Den som gör ont vill ha full kontroll, det är vad misshandel handlar om.

Pojken sa åt sig själv att inte gråta utan rengöra såret. Han gled in i fantasier om att vara Stålmannen med en röd mantel, han var kung i ett palats. Fantasier och rationellt handlande är viktiga i livshotande situationer. I fantasierna finns hoppet nedlagt. Där finns kraften att inte ge upp, att ta sig vidare, att kämpa på mot den bättre målbilden.

När tron viker och hatet träder in börjar förlusten då misshandlaren kan börja räkna hem segern. Också den kampen övervann pojken.














foto: Marie Torebring







söndag 5 augusti 2018

Färgerna i min regnbåge

Varje dag kämpar individen med sin överlevnad. Röd

När individen kan släppa sin egen överlevnad kan den ta hand om någon annans överlevnad. Relationer, förökning, familj. Orange

För att sen återgå till att fokusera på sitt ego. Gul

Därefter sker en utåtriktad rörelse till andra. Nu sker omfamningen inte enbart till familjen utan till människor, liv generellt och självet inkluderas, men endast genom att lägga egot bakom. Grön

Den turkosa vibrationen talar sanning. Då måste även lögnen och det svåraste av allt, självbedrägeriet läggas bakom. Individen för sin talan, ger sitt uttryck i världen.

För att se en ännu större bild av världen måste individen ha förmåga till att integrera delar inom sig, som den feminina delen och den maskulina delen. När individen ser genom tredje ögat ser den att världen inte är dualistiskt uppdelad i motpoler. Den kan se helheten. Indigo

Lila och vitt är en ännu snabbare rörelse, fulla av energi och dessa blickar utöver världen - bortom.





















Akvarell och foto; Marie Torebring

söndag 22 juli 2018

Bokrecension; "Hjärnstark" av Anders Hansen

Bokrecension; "Hjärnstark" av Anders Hansen, (en Månpocket tryckt av ScandBook 2018).

Detta är en faktabok skriven av överläkaren, psykiatrikern, författaren och ekonomen Anders Hansen. Som den naturvetare han är baseras texten på forskningsresultat.

Boken är som ett upprepat mantra; löpning, cykla, löpning, cykla, spring, spring, spring, gå, promenera. Det är som örongodis för mig som gillar allt utom det sista, vilket jag ändå gör för att ta hand om min fot.

För att kunna springa krävs rörlighet i leder, knäled främst. Det vill jag understryka är yogans härliga bidrag, vilket författaren missar i sitt ensidiga löparsvar på frågan om hjärnans maximala kapacitet. Hjärnan och löpning intresserar mig och utan så mycket text, men lång erfarenhet så vet jag att

  • minnet stärks
  • ungdomlighet bibehålls
  • glädje och lycka upplevs
  • är stressreducerande
  • bidrar till ökat fokus
Författaren sträcker ut texten ytterligare, hjärnan och kroppen föryngras till att bli under den biologiska åldern. Hjärnans krympning avstannar och till och med tillväxer.

Stress bidrar till bukfetma och löpning eller cykling är effektivaste sättet att bli av med detta.

Femtiplusare, se till att komma upp i maxpuls 125 då och då.

Jo, jag vet, träning blir som ett knark, är beroendeframkallande. 

År av stillasittande framför en datorskärm har gjort att jag förlorat den njutningen och vill tillbaka, vill ... Därför är denna bok bra peppning för mig, ett sätt att återerövra en livsstil som gör livet enklare att leva. Och ... för att kunna skriva böckernas böcker framför en datorskärm ... Sex ...serien handlar om människans mentala utveckling. "Hjärnstark". Underrubriken är "Hur motion och träning stärker din hjärna".













foto: Marie Torebring

söndag 15 juli 2018

Monstera

Monstera är en vacker växt.

Verklighetens monster är omöjliga. Det går inte att få till samarbete, tillit, kärlek med dem. Vad du än gör så misslyckas det.

Likheten till växten monstera är deras kraft, de skyr inga medel att växa sig stora och de klarar av att överleva i skuggan där de breder ut sig. Snabbt tar de för stor plats.





















tuschteckning, akvarell, foto: Marie Torebring

se även, för fler monsterabilder;  
https://www.facebook.com/pg/mariestext/photos/?tab=album&album_id=338487590018407

söndag 8 juli 2018

Bokrecension; "Totalstopp"

Totalstopp är en novellsamling av 15 författare utgiven på Safaro förlag år 2017.

Första och sista novellen är skriven av Torsten Larsson. Hans bokidé om en trafikolycka som orsakar ett stopp på en motorväg i södra Sverige är genial.

Var och en av trafikanterna befinner sig i sin egen bubbla och det är dessa vi får tränga in i genom att läsa berättelserna. Karaktärerna är vanliga människor med en slagsida åt födande, abort, graviditet. För mig känns inte dessa texter språkligt färdigredigerade. Förmodligen var de det.

Boken har legat ett år oläst hos mig. Jag kunde inte förmå mig själv till att öppna den då Torsten så tragiskt gick bort i en hjärtinfarkt då han var på semester med sin familj. Som om titeln talade ...

Författarinnan efter Torsten är Mi Tyler. Hon är också ansvarig för omslagsfotot. Mi skulle skicka boken från Malmö, men det ville sig inte. Boken hade inte alls lust att bli sänd till mig från Malmö utan återreturnerades till Mi. Däremot lyckades hennes kompis Jakob få den sänd till mig från Karlskrona. Och den bok jag arbetar mest med nu utspelar sig i Karlskrona. Lisas bok. Det blev som ett budskap, nu är det verkligen slut, totalstopp med det som utspelade sig i Karlskrona på 1700-talet. Ja, inte helt och hållet, för jag har inte redigerat klart än ...

Jag hade fortfarande svårigheter med att öppna boken.

Så dog min pappa. I processen med att det är helt och hållet definitivt slut på den omöjligheten var jag helt och hållet redo att släppa det som varit och ta mig an läsningen. Min pappa förekommer i Lisas bok ... Min farfar gjorde sin vapenfria tjänst i Karlskrona. "Verkligheten" är mycket större än det som ryms i en bubbla. Det framkommer också fint i slutnovellen. Det rör sig framför och bakom platsen i bilkön där just din bil stannar. Det händer saker du inte ser som har betydelse för dig.

Berättelserna skulle kunna vara början på längre historier. Deras anslag är mycket intressanta.













Omslagsfoto; Mi Tyler

söndag 1 juli 2018

Energier, tjuvar och resonans

När två energier möts utjämnar de varandra till en balanserad blandning. Den som är stark minskar sitt energiinnehåll till fördel för den som har lägre energi. Energitjuvar går förmodligen inte aktivt in för att stjäla energi utan är omedvetna om processen där dessa skaffar sig fördelar. Det känns bra och då fortsätter personen helt enkelt. Den som låg på en hög nivå känner sig dränerad.

Vad händer då lägena är extremt olika? Huvudvärk och obehag för bägge parter. Hur mycket huvudvärk orkar individen leva med? Nej, vi måste inte träffas så där ofta som du säger till oss att göra för att du själv ska må bra i din föreställningsvärld. Det är inte så fred skapas på jorden. När båda får huvudvärk säger de fel saker till varandra.

När parterna ligger på samma våglängd (energi) så kan resonans uppstå, en maximal förstärkning av upplevelsen. Och ja, det känns som wonderful. I am in love. Något individen inte kan åstadkomma på egen hand.

Detta är fysik, naturvetenskap. Detta är biologi, naturvetenskap. Och psykologi, samhällsvetenskap. Och svenska, språk. Sen lite bildkonst på det hela så harmonierar det fint.















Akvarell och foto: Marie Torebring

söndag 24 juni 2018

Sexuella övergrepp

Jag har utsatts för så många övergrepp att min kropp har blivit extremt kännande. Det behöver inte vara en man som framkallar reaktionen i mig. Det har varit kvinnor i min närhet som stått för de flesta och värsta psykiska övergreppen på min existens. Min slida talar och hänger då någon gör ont mot mig. När jag får klarhet i vem det är, vad som pågår släpper det och underlivet återställer sig i ett skick så att jag kan fungera.

Ofta är det riktade övergrepp i tanken från en starkt egocentrerad individ där jag som människa inte har ett värde. Jag respekteras inte i kön, i åsikter, i ålder, i kunskaper. Jag saknar helt enkelt ett värde för den människan och min kropp fångar upp dessa tankegångar, känslor, handlingar och ord.

Slidframfall. Kanske som en läkningsprocess av tidigare övergrepp för att jag ska bli medveten om de sexuella övergrepp som sker. I mitt fall har både män och kvinnor utsatt mig för detta obehag. I mitt fall kommer det inte av att jag fött tre barn arton år tidigare.

Med den här framfallstakten kommer jag inför mig själv bli metooexpert. Det är verkligen inte enbart våldtäkter som är sexuella övergrepp. Kanske står det klarare då jag redigerat klart hela Sexualitetsprincipens serie.

Jag vill känna för det är där min kunskapskälla finns.

Det går att sätta in ett mekaniskt stopp, en ring i en kvinnas slida. Då känner hon inte framfallet och heller inte då någon gör ett övergrepp på henne, det vill säga minskar hennes värde. Då blir det bara att tuta och köra, fortsätta med att le glatt och låta strukturer fortleva.





















Akvarell och foto: Marie Torebring

tisdag 12 juni 2018

Bokrecension; "1793" av Niklas Natt och Dag

Jag har köpt många egenutgivna böcker de senaste åren. Och ... de ligger i lager.
Jag har många böcker som väntar på att få bli lästa.

Textgenomläsning matas fram genom att jag tar mig igenom mina egna texter igen, igen, igen och inte mycket tid blir över till annan läsning.

Den research som görs känns ständigt som för liten. Det finns så mycket att läsa för att få till det där extra i den egna berättelsen. När jag läser "1793" inser jag att jag faktiskt tillägnat mig en del research sen jag startade projektet "Lisas bok" år 2007. Jo, vi hamnar väldigt lika i historiebeskrivningen av 1700-talet Niklas Natt och Dag och jag. Det är den som finns att tillgå om författaren gör sin research. Niklas Natt och Dag har gjort den grundligt. Det är bokens främsta behållning.

Boken "1793"  är ingen egenutgiven bok. Bakom den Månpocketupplaga jag läst finns bokförlaget Forum, ett tryggt varumärke. Författaren har haft hjälp på vägen med att ro projektet debutbok i hamn. För att vara skriven av en debutant är den skickligt skriven. Många av de erfarna etablerade deckarförfattarna slarvar såväl med språk, grammatik som beskrivningar.

För er som har svårt för historia, liksom jag, är detta en bok som målar upp historien i osminkat, intressant skick.

Bokens brister är för mig dialogen. Jag har bitvis oerhört svårt att hänga med i samtalen, även då jag läser om meningarna. Det är som om glappen ibland blir för stora så att jag som läsare stängs ute. Då får jag ett distanserat förhållningssätt till boken.

Boken är uppbyggd av fyra delar vars stilar skiljer sig markant åt vad gäller karaktärerna, språket, hur läsaren berörs, drivet framåt. Ibland är tempot för segt. Speciellt gäller det del ett och fyra där det polisiära arbetet bedrivs och som sållar boken till genren deckare och inte historisk roman. Jag föredrar del tre som behandlar Anna-Stina som hamnar på spinnhuset. Igenkänningen till vår tid är slående. Människor blir levande döda av det arbete de utför och de avskärmar sig sin medmänniska. Män som vet att förtrycka, sänka kvinnor på grund av kön, fattigdom, utsatthet. Jag tycker det är starkt skriven text av en man.

Texten rymmer med frekventa nedslag ett större djup av mänskliga insikter. "Att knyta för starka band här är att lägga grunden för sorg och för svek."

Jag har haft stor nytta av att läsa boken och på så vis bekräfta min egen författarresa. Petterson flåsar av ansträngning och upphetsning... I "Lisas bok" beskrivs också hur en del njuter sexuellt av att plåga, driva med en annan människa. Då är det kniven som är mellanhanden och inte en tvinnad läderrem. Sådan text är svår att skriva och osäkerheten kan smyga sig in om författaren går för långt i sitt författarskap. Men, så är det inte. Verkligheten kan vara ännu mörkare än det som kan skrivas och läsas i en historisk roman eller deckare.








söndag 3 juni 2018

Att läsa sin egen text

Att läsa min egen text studsar mot mig både språkligt och mognadsmässigt.

Varje dag sker en förskjutning åt ettdera hållet. En ökad tydlighet, klarsyn eller en ökad komplexitet.

Förhoppningsvis läggs det banala bakom.

Enkelheten avslöjar komplexiteten.

Banaliteten fördunklar den.





















foto och oljemålning på canvas Marie Torebring


fredag 25 maj 2018

mtd, Maries text och design

mtd


Att öka människors medvetenhet så att de på så vis kan förbättra sitt hälsotillstånd är ett av målen med mtd. Från hela människor kan vi gå vidare till en fredligare värld. Då individen är tillfreds med sig själv har den inte behov av att kompensera med ondskefulla handlingar.

Sunda människor påverkar miljö, hållbarhetsfrågor i en positiv riktning. Ansvarsfulla  individer månar inte bara om den inre hälsan utan också om den yttre miljön. Således är det av oerhörd betydelse att människor inte gömmer sig bakom självbedrägeri, traditioner, yttre påverkan utan reflektion.

Förändring är nödvändig då vi alla kan vara överens om att det inte är hållbart längre så som vi lever våra liv. Klimatfrågan har blivit mantrat många tar på sina läppar. Vad har då detta med sexualitet att göra? Obalansen kvarstår så länge vi bekänner oss till ojämlikhet, att vissa individer är mer värdefulla än andra. Samsynen på jorden är att de som saknar penis eller som får stämpeln kvinnligt kön ska inte ha samma självklara rättigheter som de med stämpeln manligt kön. Kvinnor förväntas finna sig i underordningen, annars straffas de hårt.

I denna skevhet finns det kvinnor som med egotrippad list eller fullständig oreflekterad dumhet lägger kontroll på sina medsystrar genom giftiga repliker, sänkande kommentarer, utfrysning och diverse härskartekniker. Åt män kan dessa kvinnor le, smickra och bete sig allmänt fånigt. En del av dessa kvinnor drar sig heller inte för att misshandla män, begränsa deras umgängeskrets. De tar kontroll över det sociala livet. De kan till och med ta till fysiskt våld. Att skålla en annan människa med hett vatten är inte enbart män som gör, utan förekommer också bland jordens kvinnor gentemot män. Få män vågar i detta ojämlika samhälle tillkännage att de blir misshandlade av sin kvinna. De tiger. De döljer.

Individer som beter sig med förakt, respektlöshet finns inom alla kategorier av X och Y uppsättningar.

Jag är just nu inne och redigerar manuset som handlar om kommunikation, uttryck och därför är det viktigt för mig att jag säger detta. Svårigheter uppstår många gånger ur kommunikationsproblem. Det gör att mtd, Maries text och design förmedlar Sexualitetsprincipens budskap i mängder av olika former så att var och en finner sin bekvämaste väg i att öka sin förståelse på området.


  • skönlitteratur
  • lyrik
  • målarböcker
  • smycken
  • konsthantverk
  • mönster
  • pedagogik, föreläsningar, kurser
  • foton, bilder
  • blogg
Sex har tagits kontroll över av kyrka, religion, familjetraditioner, skolundervisning. Sex har begränsats till en förlegad syn som möjliggör numera för oss att fylla i ett kryss i en ruta för en text som har valbarheten, vill avstå från att uppge kön. Detta blir suspekt och i mina ögon helt fel, alltså respektlöst att peka ut någon så. Vad har kön någonsin med något att göra? Ta bort frågan om kön i alla frågeformulär!

I biologins värld sker förökning på många sätt förutom genom könlig förökning. Ordet är variation. Sex är till för att öka variationen. Inser vi inte det kan främlingsfientlighet få fäste. Vi ska helst vara klonade av en man till att bli män med en viss hårfärg. Vi ska alla bli sårbara, lika, en utdöende art som människoarter före oss ... Hur absurt låter inte tankegången. En del djurarter byter kön beroende på exempelvis temperaturen på vattnet eller näringstillgången. So what!

Psykologisk forskning har kommit fram till att vi håller större avstånd till individer längre ned på gatan, längre bort från familj, stad, nation ... Varför lyfta separationstanken? Vi är 7 miljarder människor på jorden vare sig vi vill det eller ej. Vi måste få samsyn. Ingen betyder mer än någon annan. Mitt måtto har varit, liten tuva stjälper stort lass. Det har för mig varit en framkomlig väg. Den som gräver en grop faller själv däri fick jag lära mig i skolan då jag var 7 år. Orden stannade kvar. De finns att hitta i Ordspråksboken i Bibeln. På grund av undervisningen i småskolan i Örebro har jag med dessa små fraser i kapitelsluten i den första trilogin om Thomas och Malenas relation.

SSS  

Så som i himlen så på jorden
Sprickor i isen
Som i en dröm av ljus




















foto och bild: Marie Torebring, guldpigment på canvas, logotyp

fredag 11 maj 2018

Altruism

Människor har svårt för det altruistiska beteendet. Antingen tror de det är omöjligt att hysa en osjälvisk omtanke eller så är det vanligaste gensvaret att utnyttja denna idiot. Ta för dig om det serveras så enkelt. Ta emot och ta gärna mer än du behöver!

Så ett varningens ord då du nått så långt som till altruism. Hökarna, rovdjuren vaktar i vassen och har inga skrupler i att sänka dig, tillförskansa sig mer på din bekostnad. Jag har mött många av dem genom livet. De kan också benämnas glidare. Gör ingenting för att sen ta över. Är det dessa du ska rädda?

Du ska inte offra dig själv så mycket att du går under på grund av andra. Det är ingen hjälpt av. I synnerhet inte dessa som utnyttjar dig enbart för egen vinnings skull. Alla liv har ett värde och att offra sitt liv är inte gott. Du bör vara intakt av din insats. Den ska inte utplåna dig. Det är inte att vara hjälte. Martyrskap är inte heroiskt.

De där hökarna som gärna skadeglatt ser dig sänkt behöver egentligen en annan behandling. De kanske inte går att sätta på plats. Varför inte låta dem förvånas? Om de inte är helt avstängda. Då är det riktigt kört.

Det du har gett kommer tillbaka. Har du tagit, roffat åt dig kommer även det tillbaka. Du förlorar något utan att någon har en tanke på att du själv har orsakat det eller innerst inne bett om den läxan.














foto: Marie Torebring, Förgätmigej


måndag 30 april 2018

metoo

metoo

Är idag ett känt uttryck. Dess kortare form är smidig för att uttrycka det Sexualitetsprincipen med många tusen ord försöker förmedla.

nivå 1: prostitution, våldtäkt
nivå 2: fast i barnafödande, omhändertagande av barn
nivå 3: sexuella trakasserier på arbetsplats
nivå 4: älskar andra så mycket och glömmer att älska sig själv, utnyttjas
nivå 5: talar inte om det individen utsätts för
nivå 6: ser samhällsstrukturerna
nivå 7: är med och arbetar för en förändring på jorden, alla upplevelser dessförinnan måste vara renade, bearbetade, läkta annars går det inte att hjälpa andra


Övergrepp är att inte få kredit för kompetens. Oavsett om det gäller sexuell lust, olust, föda barn, jobb, meriter. Att bli sänkt under sin nivå på grund av kön eller inte kön. Detta rör män i lika hög grad.

En man tar från en kvinna utan att fråga om lov, att hon inte värdesätts som egen sexuell varelse. har inte rätten till makten över sitt liv, får inte föra sin egen talan. Han tar kontroll över hennes ekonomi, tar kontroll över hennes meriter. Hon förminskas. Det handlar om att inte värdesätta en individ på grund av kön. Det är respektlöshet och handlar ytterst om förakt. Förmodligen förakt av det egna väsendet av en ytterst ofullkomlig, omedveten individ. Varje kvinna som inser det blir förbannad. Det tål att upprepas många gånger. Strukturerna är cementerade. Männen kan knappt viska att de också utsätts.

you too

Handlar om kvinnors lismande, att baktala mannen inför honom eller andra kvinnor, att vilja ha en man för att kunna få barn, för att bli försörjd, för att höja sin egen status, manipulation, sexuellt bjuda ut sig för att få igenom tankegångar, objektifiera sig själv för att sänka mannens omdöme, vara ihop utan att älska, fejka orgasm och lust.

Könen spelar på de maktstrukturer som erbjuds på detta klot. Ganska ruttet ur min synvinkel.





















foto: Marie Torebring, mobilkamera

måndag 23 april 2018

Människan som ett träd

Människans livsresa kan ses som en vägsträcka som tunnar ut i fjärran. Likt en trädgren blir vägen allt smalare, vägvalen, alternativen blir färre ju närmare kronan grenen sträcker sig. Tillslut finns det bara ett val för att nå utsikten högst upp.

Basen är bred och alla vägar är möjliga från början, hos ett träd. Alla grenar når inte toppen, utsikten. Många grenar slutar längre ned. Vart ämnar du ta dig?

Överleva, få barn, få makt, ge kärlek, uttrycka dig, nå insikter, nå toppen. Vad är viktigast för dig?

För Lisa var det att överleva.
Erika ville yrkesarbeta men födde barn istället.
Mia kunde fullfölja yrkesval, självuttryck, resor i världen, kraft, energi.
Malena kämpade med sviterna av det som varit av förtryck, inte kunna föra talan, förvirring.
Deras liv speglar det som idag uttrycks med #metoo.
Lisa, Erika, Mia, Malena är mina huvudkaraktärer då jag skriver.

Tanken är om jag lyckas, orkar, klarar av hela jobbiga skrivprocessen att uttrycka klarheten i novellform. Det lär dröja ...

Innan dess går det att köpa "Så som i himlen så på jorden och "Grymhet är ett litet snällt ord" via Adlibris eller Bokus.

Innan jag reste i världen deltog jag i en konstutställning där jag målade träd, människan som träd.
Som tonåring sysslade jag med botanical art och porträttmålning. Tänker sluta dessa cirklar och ta mig tillbaka till mina rötter.





















foto: Marie Torebring Magnolia 23/4 - 18  mobilkamera

söndag 15 april 2018

Bokrecension; "Guldläge på nätet Sökoptimering för alla"

Veckans blogg handlar om sökoptimering, en bokrecension.

Författare till "Guldläge på nätet Sökoptimering för alla" är Magnus Bråth och Michael Wahlgren, Bullet Point Publishing, 2017.


Jag finner tonen i texten något överlägsen. Viss erfarenhet av programmering förutsätts, så boken är inte för alla. För att vara en faktabok så finns en del överflödig text och mycket utelämnas av pedagogisk tydlighet. Men, i stort är den behändig med sina 135 sidor. När du tagit dig igenom texten ger den dig en ide´om vad sökoptimering handlar om, men ger dig per automatik inte guldläge på nätet. Som bibliotekstjänst skriver, många kan ha nytta av boken, vilket är viss skillnad till titelns alla.

Författarna riktar sig ensidigt mot Google. Övriga sökmotorer behandlas inte.

Boken är omarbetad och uppdaterad år 2017 vilket är bra. Det händer mycket på kort tid vad gäller sökoptimering. Det innebär att de tips som ges bör hålla hög tillförlitlighet nu i början av 2018.

Uppdatera är också kontentan av boken. Uppdatera med nytt, unikt material. Kopiera inte. Sajten du arbetar med måste ha rikligt med material. En tunn sajt som inte uppdateras sållas bort. Metaforerna är bra. Som färsk frukt i en affär.

Författarna nämner Wikipedia ett par gånger som ett lyckat exempel på text som gillas av Google.

Det är väl värt att läsa detta häfte om du tänker finnas på Internet. Som författarna skriver i sitt slutord, det finns risker med sökoptimering men ännu större risker att inte använda sig av det.

Här hittar du mer från författarna:

Sökmotorkonsult.se

Brath.se

Så fort jag är på banan igen ska https://marietorebring.se/ få sig en omgång.




















foto: Marie Torebring

tisdag 10 april 2018

Glädje

Kanske glädjen är ett grundläggande tillstånd eftersom förmågan att känna tacksamhet finns på den grundläggande nivån. Jag har genom livet känt mig glad och lycklig inombords, trots det massiva lidande som omgivningen försökt och lyckats försätta mig i. Jag har tänkt på det som fantasi, lek. I min inre värld har min nyfikenhet, min lust att lära allt möjligt, undersöka, roa mig haft omättligt begär. Utmaningarna har sporrat min nyfikenhet ytterligare. Min naivitet har varit ett skydd mot negativiteten. Jag har inte förstått bakomliggande syften.

Nu då jag ser klarare skulle jag kunna öka mitt lidande. Människor är många gånger inte på den höga nivå jag tillskrivit dem. Med klarsyn går det att ha förståelse för andra människors lidande. Alla har förmågan att bli något alldeles unikt stort. Det är slöseri med sin tid att sopa medmänniskor under mattan. Den som gör så missar sitt eget mål och gynnar motståndaren, denne som den vill sänka.

I avvaktan på människors framsteg gör jag det som roar mig mest; målar, skapar, tänker, skriver, är fysiskt aktiv.

Glädjen kan inte förmörkas av andra. Hur mycket de än vill det i sin okunskap. Glädjen, om den bor inom dig och du behåller den intakt, sipprar ut med sin spontana sprallighet och förgyller tillvaron för dig. Bara du själv kan angripa den med negativa tankar, men i ett tillstånd av klarhet är du vis nog att inte förstöra dig själv. I boken "Som i en dröm av ljus" närmar sig huvudkaraktären klarsyn.

Medvetenhet är som solen. När den lyser på tillstånd så förändras de. Mörker som skingras kan vara rädsla, oro, ensamhet, instängdhet, trötthet, smärtor, tycka synd om sig själv. När solen skiner kommer människor ut ur sina hålor och talar med varandra, förenas i glädje, lycka, njutning, av positiva tankar.

Vad uppstår glädjen ur? Ljuset?
Ljuset som fanns inom dig hela tiden.
Som en öppen eller stängd plånbok.
Bara plocka fram den ...
Servera det bästa du har






























Foto: Marie Torebring
Kungsbackaskogen då isen tinar i vårsolen 


måndag 2 april 2018

Sprickor i isen

Fruset vatten speglar inte.
När isen spricker upp, tinar och blir flytande går det att spegla.
Det vill säga uppleva, se traumat under den frusna ytan.
När stillheten infinner sig.
När dimmorna skingras till horisonten.
När allt är klart går det att se klart i den flytande frusenheten. Det kalla som rinner iväg och skingras av ljuset. Morgonen andas frid och lugn.
Den som är nära din själ speglar dig tydligast.
Tre träd, triangel av kärlek och en massa andra träd som stöttepelare och snårigt ris vid basen. Träd som symbol för människor.
Den fria kronan.
Sikten då allt är klart.
Verkligen inte i boken "Sprickor i isen" i Sexualitetsprincipens serie. Den speglar uttryck, kommunikation, föra sin talan, att göra uppror mot de övergrepp huvudkaraktären utsätts för. Hon är inte i närheten av att förstå bakomliggande trauma.

Att föra talan är krig, uppror. Det finns många som vill få dig tystad, som inte vill att du ska komma till uttryck, som berättar för dig vem du är, hur du ska vara.
Var inte det för att lugna deras oro.
Var dig själv.
Uttryck dig själv.
Ingen annan.
Livet handlar inte om tävlan med andra, om att vara bäst. Det handlar om att alla gör sitt bästa efter sin egen förmåga.

Att nå traumat handlar om att säga nej, stopp. Det blir ett motstånd, en spänning som gör att det spricker och det flytande, livet blir synligt. Sprickan är vass. Den blottlägger en vak. I en vak går det att drunkna, dö. Riskfyllt. Kravla sig upp igen. Just det, kravla. Pole, pole. Försiktigt, sakta, varligt.

En människas själ speglar en annan människas själ.
Kaka söker maka.
Hand i handske.
Likhetsattraktion (egentligen repulsion if it comes to + and - )
Igenkänningsmekanism

Det är ingen slump. Den du dras till har med sig ett budskap. Då allt är färdigarbetat har det ett vackert lyckligt slut. Så länge attraktionen, kriget, kampen pågår håller sig processen i rörelse, flyter mot stillheten, lugnet, tiden då det hela är över. Det är då det är lyckligt. Så länge speglingen pågår är den krävande.

När dag gryr. Ljuset lyser upp ...
... kommer i annan bok.















Foto: Marie Torebring
Oerhört tacksam
Tacksamhet skapar en känsla av lycka.
Då spelar alla krokben, ondska, omedvetenhet from loads of people ingen roll.



söndag 25 mars 2018

Läkning

Jag kan vara så klok och så dumt naiv. En människa är sin motsats.

Varning, jag skrev förra veckans blogg nonchalant. Det är inte så lätt att repa upp, strö salt i sår, rena sig. Det tangerar gränslandet liv och död om det handlar om trauma. Jag tänkte mig inte för. Jag glömde hur svårt det var med reningsprocessen och hur plågsam den var. (Sexuella övergrepp, bensmärta, fotsmärta av att inte kunna gå, förlust av en pappa).

Läraren infinner sig då eleven är redo. Vi är varandras lärare och elev. I alla möten. När tiden är inne. Det är inget att forcera. Kan gå snett.

Det finns en bok som handlar om att läka trauma. Jag har inte fått tag i den än, inte läst den, så recension blir inte av då. "Waking the tiger", heter den. Av Peter A. Levine.

Jag kämpar med 1700-talshistoria i läsandet för tillfället. Nutidshistoria. Alla liv blir historia, sa en vän och historielärare. Det gjorde det lättare för mig att ta mig an det enda ämne jag var ointresserad av när jag gick i skolan.

Mitt liv är viktig historia, en pusselbit i någon annans liv.




















foto: Marie Torebring
Blekinge tidig morgon oktober 2017

Kanske handlar nästa veckas blogginlägg om spegling ...

måndag 19 mars 2018

Att strö salt i sår

Natriumklorid har bakteriedödande effekt. Osmosens mekanismer spränger celler eller får dem att skrumpna. Saltbalans är viktig för att livet ska upprätthållas. Med andra ord finns kopplingen mellan salt och rengöring. I mitt drömspråk har salt den betydelsen.

Huvudkaraktären Malena, i den skönlitterära boken "Så som i himlen så på jorden", sitter och tuggar sperma i ett hav av salt. Usch, fy. Ja, tröttsamt. Hon genomlider psykisk sexuell övergreppsmisshandel för att bli fri från tidigare sexuella övergrepp. Bildens proportioner och inramning var liknande den där Joakim von Anka, Walt Disney, sitter i ett hav av pengar.

Konstigt uttryck, strö salt i sår ... Det är just så ett lidande kan lösas upp. Inte genom att hålla kvar lidandet i minnesceller. Utan en upprepning av lidandet i en annan tid, i en annan miljö, så att hjärnan, medvetandet kan skapa ett annat mer nyanserat förhållningssätt, upplösa det plågsamma.

Vägen för mig var att röra om i grytan igen. Besatt förälskelse som tvångsmetod för att upprepa, repa upp nedsvärtning av själen. Nu var det äckliga inte svart utan vitt. Har fortfarande oöverstigliga problem med att i min mun inta vitt syrligt som yoghurt, filmjölk, gräddfil. Äcklet är extremt bestående. Grunden till detta obehagliga författar jag nu, men försöker servera det så smakligt jag kan så att läsaren kan och vill läsa "Lisas bok".
















oljemålning och foto av Marie Torebring

måndag 12 mars 2018

Regnbågen

Visst går det inte att fånga regnbågen ...
Skatten är omöjlig att finna ...
Metoderna att fånga regnbågen och finna skatten är många.
Bränn höstacken så finner du nålen, skrev någon.
Ja, bränn bort, gör dig av med allt som skymmer sikten, som inte gagnar dig.

När du har sett regnbågen på himlen har du fångat den. Du har byggt in den i proteinminnesmolekyler i din hjärna och har du förmåga att se kan du närhelst du vill plocka fram den.

Vilka glasögon ser du med?

Först måste du lära dig hur du överlever. När du har ordnat din egen överlevnad kan du möjligtvis ha ett visst överskott fysiskt, mentalt, ekonomiskt så att du kan sörja för andra människors överlevnad. Reproducera dig eller och ta hand om andra.

Regnbågen är vitt ljus som bryts i vattendroppar och delar upp sig i ett spektrum. Ljus är våglängder av energi. Energi är lika svårdefinierbart som liv om vi bortser från det vackra sambandet E=mc 2
(Bok av David Bodanis, då detta är en bokblogg). Energi är att kunna utföra ett arbete. Arbetet att utföra på grundläggande nivå, röd färg, är att överleva.

Du kan stiga i mental förmåga genom att lyfta dig själv vidare genom spektrumet. Vi är energivarelser. Tillslut har du förstått innebörden på alla nivåer och då kan du begripa vilka svårigheter en människa kämpar med och varför den inte kan förstå vissa samband.

Chakra kan vara en yogaposition, men är lika mycket en mental rörelse. Hur mycket du själv har övervunnit i din hjärna. Fysiska blockeringar upphävs och det som smärtade lösgörs. Du andas in energi och placerar den i din kropp.

En del människor kan inte tillgodose sina egna basala behov, andas.
På något vis måste de ta, skada en medmänniska. Det finns litteratur om energitjuvar.
En del människor kan se det som kallas aura. Den färg som strålar ut från människan.
En del måste helt enkelt känna sig lite bättre än andra.
En del är så rädda att förlora att de måste ta.

Nyckeln är att ge, ge, ge, ge ...
Gåvan kommer tillbaka ...

Tillslut kommer skatten fullt synlig framför dina ögon. Den är i guld!
Då har du nått kronchakrat.
Brudkronan

har en symbolik som hanteras så vårdslöst av många. Gifta sig, skilja sig, gifta sig ... som att byta klädesplagg för att ...

Hur kunde det bli så förvanskat?

En annan människa kan inte ägas. Kan inte utgöra din brudkrona. Var och en kämpar med att nå sin fulla potential. Vi kan hjälpa varandra, stötta, men vi är alla själva fria och bundna av våra egna handlingar.

Ingen kan gå i någon annans fotspår. Men, då du har lidit dig igenom alla nivåer i en regnbåge kan du med empati känna med en medmänniska, gå i dess spår. Då vill du inte strö salt i sår, för du vet







art in progress, bild och foto Marie Torebring
relax, breathe, step by step








måndag 5 mars 2018

Möten

Mitt blogginlägg var tänkt att handla om att avsluta relationer och det blir ju helt malplacerat efter en helg av nya möten, positiv energi, kraft och glädje.

Men, efter att ha avslutat det färdiga, det destruktiva, det nedbrytande finns plats för den där glädjen, den öppna famnen för nya människor som kan berika på ett helt nytt sätt.

Hålla tal, läsa poesi, börjar få upp vanan något att hålla i en mikrofon. Applåderna klingar skönt i mina öron. Med styrka.

Atmosfären kring bokmässorna i Blekinge är upplyftande. Ett välorganiserat kraftcenter.

Att avsluta vänskapsrelationer. Låta dem rinna ut i sanden, klinga av utan att någon har sagt någonting. Hålla kvar dem, men ändå inte ha vänskapstillit. Säga slut, abrupt rakt på sak. Låta respektlösheten fortsätta i ett evighetsobehag. Förnya, återkomma till varandra i en ny gemenskap. Pausa. On. Off. Jag har provat alla varianterna.

Är det lättare att börja nytt? Kanske är det lika svårt. Osäkerheten innan allt klarnar.

Dagens Instagraminlägg från mig @torebring är Blå skuggor. Shadows. Klarheten då dimridåer skingras.

För mig är det självklart att omedelbart älska alla människor. Reaktionen tillbaka är oftast inte så. Det vanliga är avund, falskhet, låtsas vara vän. Jag har utstått många svek, utsatts för lögner, ryktesspridning, förtal, you name it ... do not ever think about it one second any more ... Och jag kan aldrig lära mig att känna igen den sortens beteenden.

En sak lärde jag mig tillslut i slutet av år 2017, att värdesätta mig själv. Att kärleken kommer inifrån mig själv. Jag älskar människor. Nya möten, det är spännande. Men, mest av allt älskar jag att vara med min bästa lekkompis, mig själv. Att få skriva, måla, tänka fritt.




















Oil on canvas, linneduk, foto och konstverk av Marie Torebring

Blå skuggor

onsdag 21 februari 2018

Copyright

Att uttrycka sig på något sätt är skönt för alla individer. Att komma till uttryck blir något utöver att existera. Det kan vara att skriva dagbok ifall ens tankar och reflektioner är tystade.

Att någon annan stjäl ens texter är intrång i det upphovsrättsliga skydd en text genast får i Sverige vid nedtecknande av orden, i själva skapelseögonblicket. Det innebär att den som skapat verket bestämmer hur det får användas.

Att inspireras, skapa vidare är fullt tillåtet och det vackra med all kreativ verksamhet. Det synliggör den kreativa kopplingen till livet, evolutionen. Det som bäst översätts med förändring, att flöda med i livets flod.

Förmågan till kreativ verksamhet är förknippad med kommunikation, röst, talan, att uttrycka sig. Det bästa är om individen får lov att uttrycka sig själv och ingen annan profiterar på individens själsliga talan. För i det konstnärliga lägger personen in sin själ. Det är så den unika rösten syns. Den som ingen annan kan eller får stjäla.

Det upphovsrättsliga skyddet sträcker sig i Sverige 70 år efter upphovsmannens död. Därefter är det fritt att publicera någon känd eller okänd persons texter.

Läs gärna Göran Fagerströms bok "Copyright och tryckfrihet för författare och bokutgivare", Bokverket, 2016


tisdag 13 februari 2018

Kollektioner, Så som i himlen så på jorden

Söndagen bjöd på trevliga författarmöten i Varberg. Carl-Magnus Stolt och Therese Loreskär berättade om sina fantastiska författarskap och gav mig mycket inspiration. Inhandlade Carl-Magnus avhandling "Den beprövade erfarenheten Medicinsk idéhistoria och läkekonst i Boråsbygden 1780-1900" för att få idéer då jag skriver historiska romaner. Jag har dock en annan grund för mitt skrivande än det dokumentära.

Carl-Magnus har en gedigen meritlista, förutom cancerläkare, överläkare, professor i humanistisk medicin vid Karolinska institutet är han lyriker, författare, konstnär.

Therese skriver om en bloggdrottning förutom barnlitteratur, startade en nätbokhandel som blev lönsam redan efter tio månader och kunde säljas vidare. Hon är som en raket på bokhimlen. Båda författarna är otroligt produktiva.

Nu till min veckas blogginlägg som är något försenad. Inlägget är texten till de smyckeskollektioner jag gjort till min första skönlitterära trilogi. (1. Så som i himlen så på jorden 2. Sprickor i isen 3. Som i en dröm av ljus)

Kärlek rymmer mångfald
Kärlek har många uttrycksformer
Glädjen att vistas i naturen
Att betrakta vacker konst
Att finnas som medmänniska
Kärleken sträcker sig mot alla
ung, gammal, vit, rosa, gul, orange, brun, svart
Den gör inte åtskillnad i skillnader
Den skapar gemenskap och lika värde

Kärleken är evig
Kärlek är momentan
och alltid bestående
Den kan vara brutal
då det är en stark kraft
Kärleken är livet, bandet som förenar
Den förankrar människan i naturen
Den verkar över tid, rum, avstånd, förstånd, motsatser, gränser
Den penetrerar hinder och fortsätter i ett flöde utan slut

Du är unik
Det finns ingen annan som är du
Du är
Uniciteten har ett värde
Du är inte ersättbar
Du måste våga ta din plats
Du har din existentiella rättighet
Den bör få ett utrymme
ingen någonsin begränsar
Genom att uttrycka din unika personlighet
kan du vara ett föredöme för andras unicitet

Grundtrygghet
Grunden, basen för överlevnaden
Mat, sömn, rörelse, gemenskap, sexualitet
Utan grunden är reproduktion och självförverkligande inte möjlig
Lidandet som uppstår i en otrygg grund möjliggör empati
att kunna känna med andra människors lidande
Otrygghet kräver att vi reparerar grunden
för att nå längre i andliga förmågor

Livgivande
I livmodern anlägger fostret en moderkaka
En hyllning till alla livmödrar
Vi människor är alla sprungna ur en livmoder
Livet sträcker sig utöver mänskligheten
tar sig vidare ut ur det lilla rummet
Livet rymmer det gränslösa

Stor-liten
I motsatser kan helheten upptäckas
Den lilla leder den stora i sina behov
genom skrik, gester, kommunikation
Den vuxne vägleder barnet som härmar
Den erfarne visar novisen
Nybörjaren har nya idéer
Så utövas ett växelspel som skapar 
en flexibilitet för bästa möjliga lösningar

Lika värde
ung gamma
lång kort
tjock smal
kvinna man
den det
ful vacker
värdeladdningar utan betydelse

Vänskapsband
Binder samman den ene med den andre
Ett tillitsband som inte brister av olikheter
Ett band av glädje
av att finnas för varandra
att ge av varandras tid
det dyrbaraste som finns

Bubblande glädje
Var gång jag ser dig
var gång jag får uttrycka mig själv
var gång solen skiner
varje morgon jag vaknar
till en ny dag som ger mig möjligheter
Skapandeprocesser fyller mig med glädje
Pärlband av idéer som får sitt utlopp

Fragment
Förälskelse är som kaksmulor vid ett buffébord
För den hungrande blir smulorna som tårtor
smaskiga, gräddiga
Sötman gör att mer vill ha mer
Drogen stillar inte hungern
Av delarna kan så småningom ett
färdiglagt pussel visa sin tydliga bild

Skönheten kommer inifrån
Det är där den djupa attraktionskraften ligger
All rikedom människan bär inom sig
förmedlar hon i röst, i öga, i kroppshållning,
i rörelsemönster, i tankeprocesser, i kreativa lösningar
Den är inte fixad
Den är naken och naturlig
oavsett vilka kläder personen bär

Tvåsamhet
Strul i kommunikationen
En är rosa, en är blå
En talar ett språk, en talar inte alls
En går före, en går efter
En går vid sidan om tvåsamheten
ser inte, vet inte, försöker följa
Spåren leder parallellt
korsar varandra och det blir strul
Makt, självrättfärdigande, egenvärde, självkänsla, sårbarhet, övertag
Mäta sig med varandra för att hitta formerna
för samexistensen, tangera den andre i närhet
En dragkamp där attraktionen drar
och kampen om att inte förgöras tar strid
Divergerar eller konvergerar

Treenighet
Själ, tanke, kropp
mamma, pappa, barn
dåtid, nutid, framtid
proton, neutron, elektron
far, son, helig ande
högt, lågt, mittemellan
Skapelsen, bevarandet, förstörelsen
Tredje vägen ut
Två trianglar blir en stjärna

Vända blad
Börja på nytt
På annat sätt
Se framtiden an med tillförsikt
Börja ett nytt kapitel i livet
med kärleksfullt lugn
Lämna det som varit bakom, släppa
Kunskaper, erfarenheter
som hjälper det nya
att bli så mycket bättre

Spiralvriden rörelse mot ljuset
Årsvarv, solvarv, livsvarv
med en gradvis förskjutning
Upprepningar som bär på en förändring
till det bättre
En fokuspunkt, laserstrålen, essensen
Det alla rörelser runt, runt mynnar ut i

Varje människa bär sin egen historia
Människor går vid din sida, men bara du
kan göra resan som blir ditt liv
Du sprang, du gick, du stod still och stampade
oberörd inför somligt och annat satte djupa spår
Du är och förblir unik
Du gjorde ditt bästa hela tiden

Ljus - mörker
Mörker blir synligt i ljus
Ljuset lyser upp mörkret
Båda behövs
för att tydliggöra
den andres existens

Yin - Yang
Ett växelspel av dynamiska krafter
i en helhetscirkel
Utrymmet delas av solsidan och skuggsidan
motsatserna
som skapar balans i tillvaron

Mental klarhet
Skingrade dimridåer
då dualitet upplöses till helhet
fördelar, nackdelar
manligt, kvinnligt
gammalt, nytt
Då motsatser ställer 
sanningen i ljuset





söndag 28 januari 2018

Kollektion, Oändlig kärlek

Oändlig kärlek

är en smyckeskollektion till boken "Så som i himlen så på jorden".

oändlig kärlek sträcker sig
längre än medvetandet når
Den omfamnar det ofattbara
Går inte att fångas in i ett hjärta
utan sväller över alla bredder
över tid, över rum och
dränker den som tangerar den i
magisk förundran
Slås ned i ödmjukhet
förstår att det var något magiskt
sagolikt som nuddades


Och då är jag lite yr, vimmelkantig ...
Intuitionen verkar så fort att medvetandet inte hinner med. Det är när medvetandet hinner ikapp yrseln verkar. Sen landar det hela i acceptans. Så mycket större än det någonsin går att föreställa sig.
Steg, för steg för att nå och om möjligt uppleva.














foto: Marie Torebring