tisdag 9 oktober 2018

Bokrecension; "Minnet av Renate" av Peter Ahlquist

Bokrecension; "Minnet av Renate" av Peter Ahlquist, Arx förlag 2017


Det är en kort tät historia om vänskap, kärlek och kalla krigets dagar före Berlinmurens fall.

Berättelsen börjar och slutar i jagform. Slutet är gripande och textens styrka ligger där i det laddade slutet. Då flödar orden och skriver sig själva. Närvaron är total.

Jag var inte i Europa då DDR upplöstes. Jag var i Asien och likheten är slående; det är unga människor som håller i vapnen och som genomför dåraktiga order om att begränsa människors frihet och liv.

Berättelsen stannar kvar då den är autentisk. Jag föredrar berättelser som berör, som tar sig an större frågeställningar, också det som är nutidshistoria. Varje liv som varat en tid blir historia. Det är viktigt att skriva den, för historien upprepar sig.

Den ryska ubåt, U137 som gick på grund utanför Karlskrona i Gåsefjärden 1981-10-27, i militärt skyddsområde belyses ur ett helt annat perspektiv än den massmediala hets som rådde då. Synvinkeln är från öst.

Boken skrivs med ett språk som driver berättelsens rörelse framåt.

Frågan jag ställer mig då jag läser berättelsen och efter att jag lärt känna människor från många olika länder är, Vilka drivkrafter har människan? Är det status, äventyr, dämpa tristess, kärlek, närhet, glädje ...

Människor är brickor i ett större maktspel och tillåter sig att vara det.

I lycka finns sorg
I sorg finns lycka

När människans strävan är en annan än vapen, droger, sex, pengar behövs spioner då?




















Foto: Marie Torebring




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar