söndag 28 oktober 2018

Nobels fredspris 2018, sexualiserat våld i konflikter

Nobels fredspris 2018 uppmärksammar sexuellt våld.

Där kvinnan trasas sönder och underlivet måste fogas samman igen, där självläkning inte är möjlig.
Detta skriver jag också om i "Lisas bok".

Jag skriver och det som händer i det yttre livet, verkligheten sker samtidigt. Jag noterar.
Det stora är stort. Det stora är inte greppbart. Ondskan har inga proportioner, liksom godheten, den gränslösa kärleken.

Jag har varit i Zaire, Kongo år 1991. Jag har varit i Bukavu. Jag har tagit mig runt i ett land där hatet lyste i blickarna och det nästan fysiskt gick att ta på det värsta som finns enligt mig, innan våldet eskalerade. Skjutningarna hördes ljudligt inne från Rwanda då vi färdades längs gränslinjen mellan Zaire, Kongo och Rwanda. Flyktströmmarna vällde in i Goma.

Det var så förvirrande och det mest krävande jag gjort att ta mig runt i det landet, en liten del av denna gigant, till fots och med obefintliga transportmedel. Och. Det var det mest vackra land jag skådat. Grönt, bördigt, kullar, berg, natur, gorillor. Rikt i all fattigdom.

Jag var lika omedveten då om vad jag skulle skriva om, vad jag skulle beskriva i en Sexualitetsprincip som den okända historiska gång världen skulle stå inför. Jag har läst reportage därifrån. Jag har läst om den kongolesiske läkaren Denis Mukwege som nu får Nobels fredspris. Ord, händelser som jag inte kan ta i min mun eller skriva här. Det mannen gör är stort, väl värt ett stort pris, ett uppmärksammande. Tystnaden som omgärdar det hela är för mig obehaglig.

När jag skrev "Lisas bok" var jag tvungen att försätta mig själv i upplevelsen och tona ut den. En sådan bok är inte möjlig att skriva på ett år. Jag behövde pausa äcklets känsla jag själv försatte mig i och tona ner, göra det sexuella våldet mindre än det egentligen är. Det vidriga är lika omfångsrikt som kärleken. Ondska och godheten är proportionslösa och det går inte att ta in så mycket i en mänsklig upplevelse. Ord till att beskriva saknas och därför blir böcker, reportage inte i närheten av verkligheten.

Detta är i kärnan av existensen, det basala, i roten, rotchakrat, sexualiteten, makten, det bästa där det sämsta tar makt och stjäl från någon möjligheter.

För mig är det viktigt att detta blir sagt och utrett. För mig betyder detta pris väldigt mycket. Upprättelse. Att mänskligheten tar tag i viktiga frågor.

Jag har lidit med dessa offer, i tystnad under år då jag känt till det. Den sociala koden är tystnad. Jag har varit lycklig att någon vill viga sitt liv till att ställa tillrätta. Jag är glad att detta uppmärksammas.

Av TT (tidningarnas telegrambyrå) i Svenska Dagbladet 5/10 - 18, viktiga ord:

"När man ser övergrepp och förstörelse och tiger om det, är det som att man är delaktig. När man inte fördömer det onda och inte säger vad man ser, för att få en förändring, är det som att man accepterar det som händer. Det räcker inte att ta hand om tiotusentals kvinnor. Vi har behandlat följderna, men det är också mycket viktigt att behandla orsaken." skriver Mukwege i ett pressmeddelande från Läkarmissionen.

JA!





foton av gamla foton: Marie Torebring

Jag hade vitt hår på den tiden ...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar