söndag 31 december 2017

Nyårsaftonsringen

Väntan är det som är hoppet. När någon dör är väntan över. Hoppet släcks. Då går det att summera, reflektera över det som var, vad det blev av det hela. Föräldrarnas betydelse.

För att bli personlig, Jag blev förvånad över vilken stor stenbumling min far varit för möjlighetens dörr. Så mycket lossnade efter hans död, sådant som jag inte var medveten om att hans liv blockerade för mig. Nu är det över. Nu är 2017 över. Åren snurrar allt fortare och brytningen kommer inte alltid vid nyårsaftnar. Jag blickar alltid framåt. Lägger nytt fokus på mina mål. Men, vid hög ålder är det nödvändigt med reflektion.

19   31/12   60  står det i ringen. Mina föräldrar förlovade sig på nyårsafton. Ringen behöll han genom två stormiga, galna äktenskap. Min syster sa att han sagt att jag skulle ha den. Till ännu större förvåning passade den på mitt ringfinger. Jag som avskydde ringar, äktenskap fick erfara att det kändes okej.

En bekräftande glädje for genom mig. När jag sen bar den för första gången i mina drömmars hus kändes allt helt rätt. Var sak har sin tid, sin mognad. Vi mognar i skikt och följer vår egen unika linje. Keep going! Följ ljuset som nu närmar sig. Öka takten. Vila. Det som känns rätt för dig.

Gott nytt relationsår!

foto: Marie Torebring

Mitt ringfinger fastnade i en dörr då jag var 6 år. Det syddes fast. Blodet som vällde ut på mark, i handfat, i papper i taxi till sjukhuset. Min syster som grät så förtvivlat och som trodde jag skulle dö. 

Kanske kan jag öppna en annan dörr år 2018

Alla samband är så mycket större än en människa någonsin kan begripa.
 


































lördag 23 december 2017

Fjärde advent

Siffran fyra är en symbol för stabilitet. Jorden. Fysisk form. Den kan också ses som en symbol för hem och hus. Inom detta materiella ryms även det andliga. Fyra symboliserar helhet.

Den går att översättas till de fyra elementen eld, luft, jord, vatten. Eller om man så vill mental förmåga, det andliga, det fysiska och det känslomässiga. Fyran är en rigid struktur som skapar ordning i kaos. Trygghet. Ett kors med fyra riktningar är den kristna symbolen för helhet.

Ljus berör det andliga, livskraften inom människan. Att vara upplyst är att vara medveten om sig själv, att förstå, att ha nått självinsikt, en klarvaken förmåga.

När vi tänder ljus synliggör vi.
Mysigt, men texten handlar om symboler. Ljus skingrar mörker. Andligt uppvaknade skingrar grumlig okunnighet.




















foto: Marie Torebring

söndag 17 december 2017

Tredje advent

Minnen som lagras i den fysiska kroppen ...
Bäcken, höften håller upp allt ovanför, fortplantar sig nedåt benen. Bäcken, höften, grunden, det röda, Lisas bok, grundtrygghet, otrygghet. Låser in stelheten i den fysiska formen då hjärnan lagrat skräck i amygdala.

I upprepad chock kommer den lös. Bensmärtor, fotsmärtor, stress hugger i hjärtat av självutplåning, att inte förstå sitt eget värde. Laryngit, öroninflammationer, upprepade svårigheter med att föra sin talan.

Därefter kunde energin flöda fritt då kroppsdel för kroppsdel fått sitt slag av obalans och kamp för att rena flödet var genomförd. Så kan skönlitterär relationsserie översättas i den fysiska kroppen för att på så vis beskriva det obeskrivbara begreppet energi.




















foto: Marie Torebring

onsdag 13 december 2017

Lucia

Vinter

Den snöflinga som föll i fjol
smälte, tinade bort
dränerades genom stranden mellan
här och där
stenar översköljda av iskylans iskristaller
doldes av rimfrostens ljus
droppen som urholkade stenen
grävde sig mot avgrunden
tiden läkte sår
en stilla bris viskade smeksamt
mot det som varit
svepte bort dåtid
suddade ut framtid
i nutid fanns
fruset ögonblick av klarsyn

Snöflingan föll mot hård skare
sakta dinglade den ned
andades in
gnistrade till
viskade ömt
Du lilla barn
det kommer mer
I natt kommer det mer snö
tunga smakade försiktigt kyla
tunga lät kristallen smälta mot
frusna läppars tilltäppta talan
Gråt inte lilla barn
i morgon är leken din
i morgon ska du
trycka mig i din hand
tillsammans med miljoner
frusna ögonblick

I kraft skall du räta din rygg
samla din tyngd
krama mig hårt i din hand
föra din talan i ett fokuserat kast
riktat rakt fram
som ett spjut skall du slunga ditt budskap
snöbollskrigets oundvikliga handling
i vinterlandskapets kyla
När aftonen sen faller
in i mörkrets rymd
har du kramat miljoner vassa flingor
i din frusna hand

Så vit din hand blev
energin strömmade ur din kropp
din darrande frusenhet
kramade sakta en sista isboll
satte den över andra klot
strök sticka mot plån
tände stillhetens lykta
sken lyste upp nattsvart skymning
tid för dig att falla till ro
dingla med snöflingan i rymdens
sorglöshet

Ett ljus tändes i trygghet
människa omfamnade människa
ett nytt ljus tändes
en utsträckt hand förde bort från egots rike
ett ljus tändes åter
kraften som riktades ur treenighetens
triangeldrama spred strålar
i ett kaosartat inferno
sökte sin balans i skenet av det fjärde ljuset
frid rådde i hemmet
firades med fyrkantiga presenter
det stilla lugnet attraherade mer balans
förändringen var den inneboende kraften
ett nytt ljus tändes åter
hoppet om framtiden förde sin talan
i skenet av det sjätte ljuset gled dunklet
över natt och dag, när och fjärran,
suddade ut det som varit, här var där och du var jag
det som gav tog och skänkte åter
plötsligt stod allt fullständigt klart
i skenet av sju ljus
var en ljuskrona tänd
i den stjärnklara natten
gled det cirkulära flödet
över i nästa solvarv
varv efter varv
i tidlöshetens ljusklara sken





















foto och text: Marie Torebring

söndag 10 december 2017

Andra advent

Andra advent.
Var i Onsala kyrka, sing along kör med väninnor och vi konstaterade att januariljuset redan har kommit. Detta fick till följd att jag insåg - ljuset - måste måla. Ut med färgen ur den svarta tuben. Oj! Det var ingen vattenlöslig oljefärg för nybörjare. Fick fram den stora flaskan terpentin. Vädra! Vad gör jag? Fram med staffli. Parkettgolv! Hur tänkte jag?

Livet går i cirklar och du hamnar bara var du ska vara tillslut. No matter how much you fight against it. Alla vägar bär till Rom. The soul knows. Den vet allt. Here we go ...

Ingen frukost, ingen lunch, ingen yoga, ingen skogspromenad. Måla det är livet, från början till slut. Också dagens tema, Nobeldag, naturvetenskap och litteratur. Arbetar du? Dum fråga. Jobbar du heltid? Dum fråga. Till sista andetaget. Always. Every step I take.

Allt det du har gjort har formats till kunskap.

Ha en fin andra advent!




















foto: Marie Torebring

måndag 4 december 2017

Första advent

Att vara författare är att stå ut med att skriva dåligt, för att så småningom få texten att flyta på. Det tog stopp där med veckans blogg, rejält stopp på alla fronter. Första advent med ljus och myspys. De blogginlägg jag skissat på var inte alls mysiga. Nåväl, några ord måste det bli, tänkvärda eller värda att slängas i papperskorgen. Den fylls av papperslappar med text på och skrivkrampen är maximal. Snart, sen ...

Att skapa rutiner. Traditioner. Hela julförväntanspaketet klubbar mig varje år. Bantningen av julen är nu slimmad till det tända ljuset. Det blir vackert då vi tänder stjärnor och ljus, lyser upp det mörka som är. Om vi lyser upp våra inre rum, sitter still en stund vid de tända ljusen kan medvetandet få chans att greppa en strimma klarsyn. I skenet av insikter förstår vi bättre oss själva och därmed våra medmänniskor. Med detta har vi möjlighet att förändra vår situation på jorden.

Om kvinnor föds in i ett strukturellt maktförtryck hur ska då en man (ponera monogami, heterosexualitet i detta exempel) hitta en jämlik kvinna att öva sin jämställdhet mot? Systemet upprätthålls med lagar, regler, påverkansfaktorer, pikar, kommentarer, frågor, reklam. Maktfrågan har inte med kön att göra även om den kan drabba kön. Ojämlikhet orsakas av att ställa vi mot dem. Den har sin grund i uppdelning, i en separationstanke. Ställs 50 % av jordens befolkning som motståndare så infinner sig nästan majoritet.

Om fattiga ställs mot rika kan verklig obalans synliggöras. Hur ska en människa som lider av näringsbrist kunna stå upp för sin sak? Makten om maten. Makten om rent vatten, det mest essentiella är inte lika konfliktfylld. Spädbarn som dör i diarré  kan inte ta strid för sin sak. Vi behöver stillhetens meditation vid ett tänt ljus. Vi behöver medkänsla, kärlek, compassion för alla är ännu inte redo att leda oss framåt. Några går före och visar vägen, lyser upp stigen för envist kämpande egon vars hunger är omättbar.

Fyra ljus, fyra veckor, sen kommer ljuset tillbaka och ännu ett cirkelvarv runt solen är till ända.





















foto: Marie Torebring