söndag 25 mars 2018

Läkning

Jag kan vara så klok och så dumt naiv. En människa är sin motsats.

Varning, jag skrev förra veckans blogg nonchalant. Det är inte så lätt att repa upp, strö salt i sår, rena sig. Det tangerar gränslandet liv och död om det handlar om trauma. Jag tänkte mig inte för. Jag glömde hur svårt det var med reningsprocessen och hur plågsam den var. (Sexuella övergrepp, bensmärta, fotsmärta av att inte kunna gå, förlust av en pappa).

Läraren infinner sig då eleven är redo. Vi är varandras lärare och elev. I alla möten. När tiden är inne. Det är inget att forcera. Kan gå snett.

Det finns en bok som handlar om att läka trauma. Jag har inte fått tag i den än, inte läst den, så recension blir inte av då. "Waking the tiger", heter den. Av Peter A. Levine.

Jag kämpar med 1700-talshistoria i läsandet för tillfället. Nutidshistoria. Alla liv blir historia, sa en vän och historielärare. Det gjorde det lättare för mig att ta mig an det enda ämne jag var ointresserad av när jag gick i skolan.

Mitt liv är viktig historia, en pusselbit i någon annans liv.




















foto: Marie Torebring
Blekinge tidig morgon oktober 2017

Kanske handlar nästa veckas blogginlägg om spegling ...

måndag 19 mars 2018

Att strö salt i sår

Natriumklorid har bakteriedödande effekt. Osmosens mekanismer spränger celler eller får dem att skrumpna. Saltbalans är viktig för att livet ska upprätthållas. Med andra ord finns kopplingen mellan salt och rengöring. I mitt drömspråk har salt den betydelsen.

Huvudkaraktären Malena, i den skönlitterära boken "Så som i himlen så på jorden", sitter och tuggar sperma i ett hav av salt. Usch, fy. Ja, tröttsamt. Hon genomlider psykisk sexuell övergreppsmisshandel för att bli fri från tidigare sexuella övergrepp. Bildens proportioner och inramning var liknande den där Joakim von Anka, Walt Disney, sitter i ett hav av pengar.

Konstigt uttryck, strö salt i sår ... Det är just så ett lidande kan lösas upp. Inte genom att hålla kvar lidandet i minnesceller. Utan en upprepning av lidandet i en annan tid, i en annan miljö, så att hjärnan, medvetandet kan skapa ett annat mer nyanserat förhållningssätt, upplösa det plågsamma.

Vägen för mig var att röra om i grytan igen. Besatt förälskelse som tvångsmetod för att upprepa, repa upp nedsvärtning av själen. Nu var det äckliga inte svart utan vitt. Har fortfarande oöverstigliga problem med att i min mun inta vitt syrligt som yoghurt, filmjölk, gräddfil. Äcklet är extremt bestående. Grunden till detta obehagliga författar jag nu, men försöker servera det så smakligt jag kan så att läsaren kan och vill läsa "Lisas bok".
















oljemålning och foto av Marie Torebring

måndag 12 mars 2018

Regnbågen

Visst går det inte att fånga regnbågen ...
Skatten är omöjlig att finna ...
Metoderna att fånga regnbågen och finna skatten är många.
Bränn höstacken så finner du nålen, skrev någon.
Ja, bränn bort, gör dig av med allt som skymmer sikten, som inte gagnar dig.

När du har sett regnbågen på himlen har du fångat den. Du har byggt in den i proteinminnesmolekyler i din hjärna och har du förmåga att se kan du närhelst du vill plocka fram den.

Vilka glasögon ser du med?

Först måste du lära dig hur du överlever. När du har ordnat din egen överlevnad kan du möjligtvis ha ett visst överskott fysiskt, mentalt, ekonomiskt så att du kan sörja för andra människors överlevnad. Reproducera dig eller och ta hand om andra.

Regnbågen är vitt ljus som bryts i vattendroppar och delar upp sig i ett spektrum. Ljus är våglängder av energi. Energi är lika svårdefinierbart som liv om vi bortser från det vackra sambandet E=mc 2
(Bok av David Bodanis, då detta är en bokblogg). Energi är att kunna utföra ett arbete. Arbetet att utföra på grundläggande nivå, röd färg, är att överleva.

Du kan stiga i mental förmåga genom att lyfta dig själv vidare genom spektrumet. Vi är energivarelser. Tillslut har du förstått innebörden på alla nivåer och då kan du begripa vilka svårigheter en människa kämpar med och varför den inte kan förstå vissa samband.

Chakra kan vara en yogaposition, men är lika mycket en mental rörelse. Hur mycket du själv har övervunnit i din hjärna. Fysiska blockeringar upphävs och det som smärtade lösgörs. Du andas in energi och placerar den i din kropp.

En del människor kan inte tillgodose sina egna basala behov, andas.
På något vis måste de ta, skada en medmänniska. Det finns litteratur om energitjuvar.
En del människor kan se det som kallas aura. Den färg som strålar ut från människan.
En del måste helt enkelt känna sig lite bättre än andra.
En del är så rädda att förlora att de måste ta.

Nyckeln är att ge, ge, ge, ge ...
Gåvan kommer tillbaka ...

Tillslut kommer skatten fullt synlig framför dina ögon. Den är i guld!
Då har du nått kronchakrat.
Brudkronan

har en symbolik som hanteras så vårdslöst av många. Gifta sig, skilja sig, gifta sig ... som att byta klädesplagg för att ...

Hur kunde det bli så förvanskat?

En annan människa kan inte ägas. Kan inte utgöra din brudkrona. Var och en kämpar med att nå sin fulla potential. Vi kan hjälpa varandra, stötta, men vi är alla själva fria och bundna av våra egna handlingar.

Ingen kan gå i någon annans fotspår. Men, då du har lidit dig igenom alla nivåer i en regnbåge kan du med empati känna med en medmänniska, gå i dess spår. Då vill du inte strö salt i sår, för du vet







art in progress, bild och foto Marie Torebring
relax, breathe, step by step








måndag 5 mars 2018

Möten

Mitt blogginlägg var tänkt att handla om att avsluta relationer och det blir ju helt malplacerat efter en helg av nya möten, positiv energi, kraft och glädje.

Men, efter att ha avslutat det färdiga, det destruktiva, det nedbrytande finns plats för den där glädjen, den öppna famnen för nya människor som kan berika på ett helt nytt sätt.

Hålla tal, läsa poesi, börjar få upp vanan något att hålla i en mikrofon. Applåderna klingar skönt i mina öron. Med styrka.

Atmosfären kring bokmässorna i Blekinge är upplyftande. Ett välorganiserat kraftcenter.

Att avsluta vänskapsrelationer. Låta dem rinna ut i sanden, klinga av utan att någon har sagt någonting. Hålla kvar dem, men ändå inte ha vänskapstillit. Säga slut, abrupt rakt på sak. Låta respektlösheten fortsätta i ett evighetsobehag. Förnya, återkomma till varandra i en ny gemenskap. Pausa. On. Off. Jag har provat alla varianterna.

Är det lättare att börja nytt? Kanske är det lika svårt. Osäkerheten innan allt klarnar.

Dagens Instagraminlägg från mig @torebring är Blå skuggor. Shadows. Klarheten då dimridåer skingras.

För mig är det självklart att omedelbart älska alla människor. Reaktionen tillbaka är oftast inte så. Det vanliga är avund, falskhet, låtsas vara vän. Jag har utstått många svek, utsatts för lögner, ryktesspridning, förtal, you name it ... do not ever think about it one second any more ... Och jag kan aldrig lära mig att känna igen den sortens beteenden.

En sak lärde jag mig tillslut i slutet av år 2017, att värdesätta mig själv. Att kärleken kommer inifrån mig själv. Jag älskar människor. Nya möten, det är spännande. Men, mest av allt älskar jag att vara med min bästa lekkompis, mig själv. Att få skriva, måla, tänka fritt.




















Oil on canvas, linneduk, foto och konstverk av Marie Torebring

Blå skuggor