Kollektion, Oändlig kärlek

Oändlig kärlek

är en smyckeskollektion till boken "Så som i himlen så på jorden".

oändlig kärlek sträcker sig
längre än medvetandet når
Den omfamnar det ofattbara
Går inte att fångas in i ett hjärta
utan sväller över alla bredder
över tid, över rum och
dränker den som tangerar den i
magisk förundran
Slås ned i ödmjukhet
förstår att det var något magiskt
sagolikt som nuddades


Och då är jag lite yr, vimmelkantig ...
Intuitionen verkar så fort att medvetandet inte hinner med. Det är när medvetandet hinner ikapp yrseln verkar. Sen landar det hela i acceptans. Så mycket större än det någonsin går att föreställa sig.
Steg, för steg för att nå och om möjligt uppleva.

foto: Marie Torebring

Kollektion, Relationer

Relationer

Att återanvända text, material ... Här kommer en text till en av smyckeskollektionerna som hör till boken "Så som i himlen så på jorden";

Individer i grupp eller ansikte mot ansikte. Grunden till goda relationer ligger i att ha en god relation till sig själv. Vi flyr ensamheten för att slippa känna efter, Vem är jag? Vilken är min plats på jorden?

Genom relationer formas vi som människor.
I grupp kan vi känna trygghet och glädje. Delad glädje är dubbel glädje.

Vi bär och bärs av andra till livet, genom livet, ur livet.

Jo så kort text är det ...
Om du förstår dig själv kan du bättre bidra till en relation, ha tolerans, förståelse, känna med, stötta och distansera dig då det behövs.

Att ta från någon annan för att fylla igen mina egna hål sysslar jag inte med. Egoism har aldrig varit min grej.

Andra människor kan vara speglar där du får fatt på dig själv. Aha, det där är mig själv som jag  irriterar mig på, istället för att tänka och säga "Du är ...", projektioner. Jag tycker projektioner är ett flyktbeteende för att slippa ta tag i sina egna problem.

Så goda relationer bygger på självkännedom, är respektfulla, innehåller tolerans och medkänsla.

foto: Marie Torebring

nötter

Så tomt och skönt det känns när alla nyårslöften är slut. När allt är här och nu.
Knäcka nötter.
Slå hål på det lästa, det upplevda.
Öppna upp förståelsen från ett annat håll.
Ett till års erfarenheter som möjliggör ett nyanserat synsätt på dåtid.
Redskap för en framtid.
Tankenötter.
Jag knäcker dem bäst på förmiddagen.
Sen jobbar jag tills jag stupar. Det kan vara till klockan ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta.
Ja, natten är lång och skön, dagarna korta.

Ett liv rymmer inte så mycket, även om det kan tyckas så. Men, inte för den som ser långt, som flyger högt. Havsörnen som förebild.
Varje minut är ett värdefullt möte med en medmänniska eller med dig själv. Medmänniskan speglar dig. Så allt handlar egentligen om att klä av självet. Slänga egot i soporna!
Du äger rätten till ditt liv. Att förvalta det.

Försökte skriva korta meningar i natt. Typ ettords- och tvåordsmeningar. Inte alls för att illustrera tvåordsstadiet (två år) utan som ett försök att i text förmedla rädsla, skräck, spänning, få upp hastigheten. Lisa var fem år. Pehr var elva år. Jo, Andrea Bocelli fungerade fint för att slå fast takten.

Varje avslut är en skön början. (tredje gången skön missbrukas i denna korta text!!!) Att skriva skönlitteratur är en lång pågående process. Att ta foton friskar upp avslut/färdigprocessen. 

När jag äter frukost läser jag den här boken.

Nyårsaftonsringen

Väntan är det som är hoppet. När någon dör är väntan över. Hoppet släcks. Då går det att summera, reflektera över det som var, vad det blev av det hela. Föräldrarnas betydelse.

För att bli personlig, Jag blev förvånad över vilken stor stenbumling min far varit för möjlighetens dörr. Så mycket lossnade efter hans död, sådant som jag inte var medveten om att hans liv blockerade för mig. Nu är det över. Nu är 2017 över. Åren snurrar allt fortare och brytningen kommer inte alltid vid nyårsaftnar. Jag blickar alltid framåt. Lägger nytt fokus på mina mål. Men, vid hög ålder är det nödvändigt med reflektion.

19   31/12   60  står det i ringen. Mina föräldrar förlovade sig på nyårsafton. Ringen behöll han genom två stormiga, galna äktenskap. Min syster sa att han sagt att jag skulle ha den. Till ännu större förvåning passade den på mitt ringfinger. Jag som avskydde ringar, äktenskap fick erfara att det kändes okej.

En bekräftande glädje for genom mig. När jag sen bar den för första gången i mina drömmars hus kändes allt helt rätt. Var sak har sin tid, sin mognad. Vi mognar i skikt och följer vår egen unika linje. Keep going! Följ ljuset som nu närmar sig. Öka takten. Vila. Det som känns rätt för dig.

Gott nytt relationsår!

foto: Marie Torebring

Mitt ringfinger fastnade i en dörr då jag var 6 år. Det syddes fast. Blodet som vällde ut på mark, i handfat, i papper i taxi till sjukhuset. Min syster som grät så förtvivlat och som trodde jag skulle dö. 

Kanske kan jag öppna en annan dörr år 2018

Alla samband är så mycket större än en människa någonsin kan begripa.
 

Fjärde advent

Siffran fyra är en symbol för stabilitet. Jorden. Fysisk form. Den kan också ses som en symbol för hem och hus. Inom detta materiella ryms även det andliga. Fyra symboliserar helhet.

Den går att översättas till de fyra elementen eld, luft, jord, vatten. Eller om man så vill mental förmåga, det andliga, det fysiska och det känslomässiga. Fyran är en rigid struktur som skapar ordning i kaos. Trygghet. Ett kors med fyra riktningar är den kristna symbolen för helhet.

Ljus berör det andliga, livskraften inom människan. Att vara upplyst är att vara medveten om sig själv, att förstå, att ha nått självinsikt, en klarvaken förmåga.

När vi tänder ljus synliggör vi.
Mysigt, men texten handlar om symboler. Ljus skingrar mörker. Andligt uppvaknade skingrar grumlig okunnighet.

foto: Marie Torebring

Tredje advent

Minnen som lagras i den fysiska kroppen ...
Bäcken, höften håller upp allt ovanför, fortplantar sig nedåt benen. Bäcken, höften, grunden, det röda, Lisas bok, grundtrygghet, otrygghet. Låser in stelheten i den fysiska formen då hjärnan lagrat skräck i amygdala.

I upprepad chock kommer den lös. Bensmärtor, fotsmärtor, stress hugger i hjärtat av självutplåning, att inte förstå sitt eget värde. Laryngit, öroninflammationer, upprepade svårigheter med att föra sin talan.

Därefter kunde energin flöda fritt då kroppsdel för kroppsdel fått sitt slag av obalans och kamp för att rena flödet var genomförd. Så kan skönlitterär relationsserie översättas i den fysiska kroppen för att på så vis beskriva det obeskrivbara begreppet energi.

foto: Marie Torebring

Lucia

Vinter

Den snöflinga som föll i fjol
smälte, tinade bort
dränerades genom stranden mellan
här och där
stenar översköljda av iskylans iskristaller
doldes av rimfrostens ljus
droppen som urholkade stenen
grävde sig mot avgrunden
tiden läkte sår
en stilla bris viskade smeksamt
mot det som varit
svepte bort dåtid
suddade ut framtid
i nutid fanns
fruset ögonblick av klarsyn

Snöflingan föll mot hård skare
sakta dinglade den ned
andades in
gnistrade till
viskade ömt
Du lilla barn
det kommer mer
I natt kommer det mer snö
tunga smakade försiktigt kyla
tunga lät kristallen smälta mot
frusna läppars tilltäppta talan
Gråt inte lilla barn
i morgon är leken din
i morgon ska du
trycka mig i din hand
tillsammans med miljoner
frusna ögonblick

I kraft skall du räta din rygg
samla din tyngd
krama mig hårt i din hand
föra din talan i ett fokuserat kast
riktat rakt fram
som ett spjut skall du slunga ditt budskap
snöbollskrigets oundvikliga handling
i vinterlandskapets kyla
När aftonen sen faller
in i mörkrets rymd
har du kramat miljoner vassa flingor
i din frusna hand

Så vit din hand blev
energin strömmade ur din kropp
din darrande frusenhet
kramade sakta en sista isboll
satte den över andra klot
strök sticka mot plån
tände stillhetens lykta
sken lyste upp nattsvart skymning
tid för dig att falla till ro
dingla med snöflingan i rymdens
sorglöshet

Ett ljus tändes i trygghet
människa omfamnade människa
ett nytt ljus tändes
en utsträckt hand förde bort från egots rike
ett ljus tändes åter
kraften som riktades ur treenighetens
triangeldrama spred strålar
i ett kaosartat inferno
sökte sin balans i skenet av det fjärde ljuset
frid rådde i hemmet
firades med fyrkantiga presenter
det stilla lugnet attraherade mer balans
förändringen var den inneboende kraften
ett nytt ljus tändes åter
hoppet om framtiden förde sin talan
i skenet av det sjätte ljuset gled dunklet
över natt och dag, när och fjärran,
suddade ut det som varit, här var där och du var jag
det som gav tog och skänkte åter
plötsligt stod allt fullständigt klart
i skenet av sju ljus
var en ljuskrona tänd
i den stjärnklara natten
gled det cirkulära flödet
över i nästa solvarv
varv efter varv
i tidlöshetens ljusklara sken

foto och text: Marie Torebring