Bokmässan Göteborg 2018, Crimetime

Jag skriver inte deckare.
Jag skriver om mord.

Under helgens bokmässa i Göteborg lyssnade jag till Inger Frimansson och Helena Kubicek Boye som samtalade om vår mörka inre. Det var intressant att lyssna till deckarförfattare och höra om deras intresse för psykologi och viljan att förstå vad det är att vara människa.

De trodde inte att människor föds onda och att ljuset alltid vinner över mörkret, att det finns motkrafter som leenden, djur och natur.

De betonade det terapeutiska värdet av att skriva sig fri från det värsta man vet. För Inger var det daggmaskar och för Helena blod. Andra hemskheter kan vara skuld, avund, hämnd. För mig har det varit ormar.

Christina Erikson och Åsa Bonelli samtalade om psykopater. De betonade att de med sitt skrivande vill upplysa, informera människor och varna för de alltför charmerande, generösa och de som vill veta mycket om dig. Spännande for det ur moderatorn och då svarade Christina, aldrig spännande, det slutar alltid med elände. Igenkänningsfaktorn var hög för mig. "Mönstret är detsamma". Ja, alltför tydligt om du tittar efter. De uttryckte sig klart, "Det är en parasiterande livsstil", "Som att plocka ur en öppen plånbok och det kan handla om sex, pengar, status, allt möjligt." Vidare nämnde de att offret har förtroende för den som den låter sig luras av. I Åsas bok får offret lägga pusslet själv, offret förstår inte.

Lars Kepler, Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril, påpekade att deras berättelser går från kaos till ordning och att storyn tillslut landar bra.


Mitt enda lilla litteraturköp bestod i en bok om adlig kärlek på 1700-talet, för att fortsätta min research kring mitt färdigskrivna manus "Lisas bok".

foto: Marie Torebring

Det enkla är det vackra

Bara ett klick iväg ... det går förstås att göra storyn mer dramatisk ... så är manuset raderat, arg text skickad, ett banklån taget, tillåten access till något av dina konton och så vidare ... Klicket är för lätt. Eftertanken går förlorad.

Sexualitetsprincipen är skriven i historisk romanform.  I historien fanns inga klick. Processerna mal långsamt och får sin fulländning gradvis i ett utdraget förlopp som sträcker sig över hela liv, flera liv, flera scener, flera böcker.

Att klicka sig till lycka i ett enda klick går inte, men varje steg för att vrida olycka tillbaka till lycka bidrar till dess fullbordan.

Klicka på beställning av varor, se vackra platser från andra sidan jorden, kommunicera med vänner, främlingar, avfärda, lägga till. Enkelt mellan ja/nej, klicka/klicka inte, likes/dislikes. Vackert? Maybe.
Byta språk är bara ett klick bort. Det enkla är det vackra. Översättningarna som följer är inte alltid begripliga och språket som är resultatet av detta klick är allt annat än vackert. Nonsenstext. Enkelt. Ytligt. Jo, ibland är det nödvändigt för att överhuvudtaget ha ett hum om texten, som när ursprungstexten är skriven på japanska.

En skönlitterär text måste bearbetas otroligt mycket och sådant tar tid och kräver koncentration och ständigt ifrågasättande. Texten blir vacker när redigeringen har fått måla om den på nytt ett flertal gånger.

Vad är vackert som är enkelt?

Att se molnformationer, att betrakta skiftningarna på ett hav, beundra solnedgång eller soluppgång. Sådana bilder verkar aldrig kunna upphöra i sociala medier och sprids från och över jordens alla hörn.

Ett leende är enkelt och visar det vackra, människans inneboende skönhet då lager av smuts, negativitet har sköljts bort.

Det friska är vackert.


Sexualitetsprincipen börjar med ett mord som förmörkar människors sinnen. Serien beskriver inte hur en polis reder ut det hela utan hur individerna själva genom att forcera lager av lidande, smärta, upprepningar når klarhet och tillfrisknande. Reflektioner i mörka tunnlar krävs för att sedan gradvis komma ut i ljuset, att se sig själv öga mot öga.

När spegelreflektionen är en selfie, du ser ditt sanna väsen, hela dig vad som gjort dig till den du är fysiskt, psykiskt, beteendemässigt avslöjas mördaren.

Sexualitetsprincipen handlar om att bli ren från smutsigt lidande, bli skinande vit, om att bli vacker.

Enkelt?
Inte alls!

foto: Marie Torebring

https://marietorebring.se/

https://www.facebook.com/mariestext/?ref=bookmarks

https://www.instagram.com/torebring/

Det är bara ett klick iväg

Det är bara ett klick iväg.

👍💗💙💚💛💜

Thumbs up, likes, gilla

True
Klick, klick
och ännu ett litet klick

Hur hamnade du på den sidan?
Hur kommer du tillbaka?
Kan du gå tillbaka?

I klickandets värld kan du klicka dig runt i timmar.
Spendera tiden.
Spendera livet.

Krasst, som jag ser det så blir jag inspirerad av all vacker konst och alla vackra foton jag ser.
Dessa kickar igång min egen skaparfantasi. Idéerna poppar. Det gäller att spara en del tid till att förverkliga några av idéerna.

Kan tiden sparas? Lev i nuet uppmaningar dyker upp titt som tätt på Instagram. En något underlig uppmaning som jag inte helt begriper. Om du koncentrerar dig, fokuserar är du alltid i nuet. Människor planerar inte sina klick. Idag får jag bara klicka tio gånger, typ. Vad är nuet? Hur många sekunder är det?

Till nästa gång kan du fantisera kring; "I det enkla bor det vackra".

foto: Marie Torebring

Fjärås bräcka. Likadan bild dök upp på Instagram så jag kunde ha besparat mig besväret med att ta mig dit och stannat hemma i soffan och bara fortsatt mitt klickande. 

Eller så kunde jag ha ansträngt mig lite mer och fotat något annat, och det gjorde jag också ...

Medan du väntar

Jag har i några års tid samlat på ord och uttryck som dyker upp i min hjärna. Tänker nu introducera några av dem i bloggen. Först ut är "medan du väntar". Texten runt orden fyllde jag i då vi väntade på valutgången.

Medan du väntar springer livet iväg.
Vad fyller du din väntan med?
Är det nya önskningar eller står du still i vanmakt och undrar för att senare ställa dig frågan vart livet tog vägen?

Väntan är tålamodets konst. Är väntan innehållslös? Är livet stillastående?

Gårdagens ordspråk i min kalender löd, "Den som är rädd för förändring är också rädd för livet."

Förändring är flöde. Livet är flöde och förändring och kan översättas med evolution eller kreativitet, att skapa. I förändringen sker uppbyggande processer och nedbrytande aktivitet samtidigt. Något gammalt lämnas för att ge plats åt något nytt spännande.

Stanna upp och notera vad som flödar.
Vad har du satt igång?
Vad har du lyckats åstadkomma?
Vad har du lämnat bakom?
Vart vill du nå?

Gå dit!
Se målet!
Visualisera det! Tänk på det! Känn in det!

Då är du redan på väg dit, till ditt mål.
Låt sen tiden verka för dig.
En dag sammanstrålar allt.

Vissa mål är enkla att nå och uppfylls samma dag, andra tar flera år att nå.
Tålamod. Dela upp de stora målen till delmål så blir den långa, tunga vägen inte så svår och kämpig.

Glöm inte att skratta. Ha roligt medan du går, förflyttar dig, väntar.

Till nästa gång kan du skriva på, "Det är bara ett klick iväg".

Skicka gärna in ditt bidrag!

Ha det!! Ta det! Greppa ditt mål!! Fastna inte i drömmarna, i väntan!

foto; Marie Torebring

Nu har jag en liten ek på gång i en planteringskorg. Tusen år ...
Björken jag planterade i en kruka växte snabbt på höjden. Ibland går det fortare än man tror.

Bokrecension; "Rum för resande" av Hans Gunnarsson

Bokrecension; "Rum för resande" av Hans Gunnarsson, Månpocket 2017

Författaren är för mig okänd. Jag blir nyfiken. Hans skicklighet i att ödesmätta historien är slående. Googlar; i och med boken "Rum för resande" har han varit verksam som författare i tjugo år år 2016. Hans Gunnarsson skriver också filmmanus och har gjort manuset till Ondskan, Leva livet med flera filmer.

"Rum för resande" har ett tilltagande oroscrescendo från blad till blad med den oväntade tragiska utgången och läsaren lämnas att göra sina egna psykologiska tolkningar. Människan är komplex. Ingenting är rakt och enkelt. Inte heller en rak resa från Gävle ned till Småland och den biologiska mamman. Resan företas med tvivel, ökande olust och i den stilla förfallna idyllen tickar momentet mot sin fulländning.

Jag önskar att jag kunde skriva så. Thrillerkaraktär. Baksidestexten är för banal mot inlagans innehåll.

Sex: tonårsgraviditet, barnet bortadopteras, transsexualitet, psykotisk person är den asexuell
Kärlek: att följa den älskade till vägs ände och inte lita på sin känsla. Kärlek till barnet eller inte. Möjligheter och begränsningar.

Varje bok som är skönlitterär berör mänskliga fundament som kärlek och sex och kan sorteras in under Sexualitetsprincipen. Och ... Hur ett mord kan uppstå ...













foto: Marie Torebring

Den röda elefanten

foto: Marie Torebring

Jo, för att ett bidrag går till dessa underbara djur. Varför utrota dem på grund av afrodisiakum, på grund av deras ståtlighet, på grund av deras intelligens, på grund av deras styrka, deras kraft, deras lugn, deras uthållighet, deras empatiska förmåga. Elfenben. Människan är så tröttsamt onödigt begränsad i sin förmåga då hon inte känner sin kapacitet.


Röd; grunden, överlevnaden, sexualiteten

Jag älskar

Jag älskar själar
inte kroppar
Sex är inte en objektifiering av kroppar
Sex är mellan subjekt och subjekt
själ i själ med själ tillsammans
genom hjärtat
där den allomfattande kärleken bor

Ja, för att skriva vissa texter krävs mod.
To be on duty, känner jag det som.
På 1700-talet, i "Lisas bok" var det husförhör och Guds straff och plikten att framleva sitt liv som Guds ödmjuka tjänare.
Det är en självklarhet för mig att vara tjänare i empatisk tjänst. Tyvärr är detta inte begripligt för flertalet utan strävan står till att ombesörja egots rike.

"Lisas bok" har varit krävande att skriva, men ger en befriande känsla av förmågan att ro projektet iland. Att kunna lämna något bakom sig, att få ett totalstopp är så himla skönt.

Fröet till boken såddes år 2007. Efter 70 banala sidor tog min förmåga att författa den boken en extremt lång paus. Jag hade inte den mognad och förståelse som krävdes för att nå ända fram med det jag ville förmedla. Nu har jag träffat alla karaktärer i verkligheten och det gjorde processen att måla fram storyn lättare.


Jag drömde häromnatten om en gris som var rosavit som jag låg skavfötters med. Över mitt huvud stod en vit elefant och sov för att sen förvandlas till den brunklädda mannen som jag älskade så. Hur utelämnande kan författaren vara i sina texter?

Grisen är självisk och vältrar sig. Elefanten står för kraft och energi, mild eller aggressiv. I den skönlitterära texten kan fiction måla över skavanker i drömmar och verklighet. Verkliga personer kan illustreras i uppdiktade karaktärer och personers egenskaper kan byta plats med varandra.

Texten slår tillbaka mot dess upphovsman och läsarens verklighet kan bekräftas där författaren minst anar att det kommer att ske.

Författaren måste ha orken att ta sig igenom sin egen text åtskilliga gånger. När jag skrev "Så som i himlen så på jorden" läste jag texten mellan 30 - 40 gånger. Tillslut fyller hjärnan i texten och sämre stycken blir osynliga för författaren själv. Så långt har jag inte kommit med "Lisas bok". Ännu finns möjligheten att texten kan få en annan ton, en annan rytm, en annan spänning.

Vad som är fastslaget är storyn, alla scener från början till slut. Till mina karaktärer finns en verklig förlaga uppdiktad med små fragment ur mitt liv, det som hjärnan viskat om i bilder, det som min kropp har skvallrat om.

"Lisas bok" slår an grundtonen, överlevnaden.

Målning och foto: Marie Torebring

"Guldet på andra sidan regnbågen, röd"