Relationer

Vem vill skriva om våld då det handlar om kärlek?

Vem vågar ens tänka tanken på våld i nära relationer? Är relationen nära då? Hemmets väggar innesluter relationen, men den kan var lika främmande och skrämmande som en elak fantasi och kanske i högre grad för att de där väggarna finns. Lämna, fly, ta sig bort är inte alltid möjligt. Speciellt inte om individen inte är myndig, inte har ett jobb eller på annat sätt kan försörja sig eller ta sig någon vart.

Vad är det vi söker i kärleken, det nära?

Trygghet? Varför är vi otrygga?
Döva ensamhet? Vi är flockdjur.
Sällskap, resor, social förankring, erkännande, tradition.
Kan någon annan uppfylla allt detta?
Ja, enligt samhällskonstruktionen.

Dörren är stängd och få vet vad som sker bakom den stängda dörren. Få eller ingen vill veta.
De som vet bryr sig inte. Är rädda, likgiltiga eller nöjda bara de får sin lön.
Vi är utelämnade till oss själva.

Hur hantera våld, psykisk misshandel, slag, sparkar, bli dragen i håret, tillmälen, frågor, kontroll, bevakning, att vara instängd? Hur begrava det och gå vidare?

Gå vidare till vad?