Jag har många böcker som väntar på att få bli lästa.
Textgenomläsning matas fram genom att jag tar mig igenom mina egna texter igen, igen, igen och inte mycket tid blir över till annan läsning.
Den research som görs känns ständigt som för liten. Det finns så mycket att läsa för att få till det där extra i den egna berättelsen. När jag läser "1793" inser jag att jag faktiskt tillägnat mig en del research sen jag startade projektet "Lisas bok" år 2007. Jo, vi hamnar väldigt lika i historiebeskrivningen av 1700-talet Niklas Natt och Dag och jag. Det är den som finns att tillgå om författaren gör sin research. Niklas Natt och Dag har gjort den grundligt. Det är bokens främsta behållning.
Boken "1793" är ingen egenutgiven bok. Bakom den Månpocketupplaga jag läst finns bokförlaget Forum, ett tryggt varumärke. Författaren har haft hjälp på vägen med att ro projektet debutbok i hamn. För att vara skriven av en debutant är den skickligt skriven. Många av de erfarna etablerade deckarförfattarna slarvar såväl med språk, grammatik som beskrivningar.
För er som har svårt för historia, liksom jag, är detta en bok som målar upp historien i osminkat, intressant skick.
Bokens brister är för mig dialogen. Jag har bitvis oerhört svårt att hänga med i samtalen, även då jag läser om meningarna. Det är som om glappen ibland blir för stora så att jag som läsare stängs ute. Då får jag ett distanserat förhållningssätt till boken.
Boken är uppbyggd av fyra delar vars stilar skiljer sig markant åt vad gäller karaktärerna, språket, hur läsaren berörs, drivet framåt. Ibland är tempot för segt. Speciellt gäller det del ett och fyra där det polisiära arbetet bedrivs och som sållar boken till genren deckare och inte historisk roman. Jag föredrar del tre som behandlar Anna-Stina som hamnar på spinnhuset. Igenkänningen till vår tid är slående. Människor blir levande döda av det arbete de utför och de avskärmar sig sin medmänniska. Män som vet att förtrycka, sänka kvinnor på grund av kön, fattigdom, utsatthet. Jag tycker det är starkt skriven text av en man.
Texten rymmer med frekventa nedslag ett större djup av mänskliga insikter. "Att knyta för starka band här är att lägga grunden för sorg och för svek."
Jag har haft stor nytta av att läsa boken och på så vis bekräfta min egen författarresa. Petterson flåsar av ansträngning och upphetsning... I "Lisas bok" beskrivs också hur en del njuter sexuellt av att plåga, driva med en annan människa. Då är det kniven som är mellanhanden och inte en tvinnad läderrem. Sådan text är svår att skriva och osäkerheten kan smyga sig in om författaren går för långt i sitt författarskap. Men, så är det inte. Verkligheten kan vara ännu mörkare än det som kan skrivas och läsas i en historisk roman eller deckare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar